Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat och kyrka
en hjälp till frimodighet. Han vet sig gå icke sina egna utan en
Annans ärenden.
Denna innerliga hängivenhet, denna bundenhet i det centrala är
en nödvändig förutsättning för inträdet i kyrkans tjänst. Om
denna inre solidaritet med kyrkans budskap sedermera skulle gå
förlorad, så kan för visso en tragisk konflikt uppstå mellan en ärlig
övertygelse, som är värd ali respekt, och den kyrkas ordning och
lära, som man är pliktig att tjäna. En sådan konflikt kan leda
till att en präst icke längre kan med gott samvete inneha sitt
ämbete. Det ligger utan tvivel något för rättskänslan motbjudande
däri, att en sådan konflikt nu icke kan lösas utan förlusten av lön
och pensionsrätt, måhända på en punkt i livet, då det är för sent
att söka utkomst på annat håll. Det skulle därför vara
synnerligen önskligt, att sådana konflikter kunde lösas på ett mjukare
sätt. Det kunde ske genom att under betryggande garantier för
missbruk bereda möjlighet till förtidspensionering. Detta är utan
tvivel en framkomlig väg för en verkligen önskvärd
»humanise-ring» av den kyrkliga lagstiftningen.
Det skulle å andra sidan vara av behovet påkallat att ge
stiftsstyrelserna ökade möjligheter att genom disciplinära åtgärder i
mindre uppseendeväckande och sträva former främja det kyrkliga
arbetets effektivitet. Den nuvarande ordningen är alltför negativt
inställd, då den endast tar sikte på vad som kan rubriceras som
»ämbetsbrott» i den ena eller andra meningen. Här äro också
kraven på juridiskt bindande bevisning så stora, att en lagstiftning,
som på papperet kan förefalla rigorös, i själva verket blir
ineffektiv. Så kan en prästs livsföring vara sådan, att den undergräver
aktningen för kyrkan och gör honom otjänlig att utöva den
andliga vården av en församling, men så länge det icke genom
vittnesförhör kan styrkas, att denna livsföring väckt »allmän
förargelse», har stiftsstyrelsen ingen möjlighet till någon straffåtgärd.
I dessa dagar diskuteras i den engelska kyrkoförsamligen som bäst
en lag om »negligent incumbents», och det ifrågasättes därvid att
skapa ett slags stiftsdomstolar, som ha ett visst släkttycke med de
svenska domkapitlen i deras nya sammansättning. Vi kunde ha
anledning att överväga, om icke dessa våra nyligen reformerade
stiftsstyrelser borde få något vidgade befogenheter, som gjorde det
möjligt för dem att utan ett formellt judiciellt förfarande, men ej
heller enbart i de paternella förmaningarnas vaga form tillhålla
prästerskapet att efter måttet av sina krafter verkligen arbeta på
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
