Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAT
OCH KYRKA
r RÅGAN om statens och kyrkans samliv har under de sista
åren på ett påfallande sätt i vårt land fått en minskad aktualitet,
samtidigt som den i andra länder blivit mer brännande än den
varit på århundraden. Ett par händelser under den sista vintern lia
medfört en hälsosam påminnelse om att den icke heller hos oss fått
en slutgiltig lösning, som skulle avlägsnat alla möjligheter till
akuta konflikter. Det må vara nog att erinra om dessa händelser.
En motion vid höstens kyrkomöte framställde kravet på en
utredning om sådan förändring i lagen om vigsel, att kyrklig vigsel
icke skulle kunna påfordras, där dess utförande syntes kränka
kyrkans uppfattning av äktenskapets helgd. Motionen föll, men
hann dock att utlösa en nästan enstämmig kör av protester i
pressen: vad som för många av kyrkans allvarligaste tjänare stod som
ett samvetskrav, betecknades som oförenligt med kyrkans ställning
i samhället. Frågans behandling i kyrkomötet liar givit anledning
till en motion vid årets riksdag, vari krav framställes på införande
av obligatoriskt civiläktenskap. Ett svenskt domkapitel har sett
sig nödsakat att i laga ordning söka stävja en prästs
omgestaltning av kyrkans gudstjänstordning på några av dennas mest
vitala punkter. Detta stämplas i ett par inflytelserika tidningar som
utslag av den svartaste reaktion och ett olidligt samvetsförtryck,
och ger anledning till motioner i riksdagen, som syfta till att
sönderbryta kyrkans liturgiska ordning och att göra
stiftsstyrelsernas disciplinära befogenhet illusorisk.
Man bör kanske icke överdriva räckvidden av dessa händelser.
Men utan tvivel äro de en allvarlig erinran om lägets ömtålighet.
En svensk kyrkokristen kan därvid icke undgå att till förnyad och
allvarlig prövning upptaga de invändningar mot förbindelsen
mellan stat och kyrka, som hans frikyrkliga bröder icke tröttnat att
framställa. Det kan vara nyttigt att han så gör, ty det påminner
honom därom, att den svenska kyrkan icke för sin tillvaro är be-
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
