Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - Hertigdömet Cornwall — ett historiskt apropå. Av Mea Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigdömet, ty livegenskapen levde kvar här längre än i någon annan del
av England; först på 1600-talet blev den här helt avskaffad.
Hertigdömet Cornwall så som det existerar den dag som i dag är, instiftades
emellertid den 17 mars 1337 av Edward III till förmån för hans äldste
son Edward, kallad Svarte Prinsen. Det är att märka, att denne först
senare fick titeln prins av Wales, och benämningen hertig av Cornwall
på regentens äldste son är alltså äldre än titeln prins av Wales. I
stiftelseurkunden för hertigdömet ingick förbud mot att avskilja
något av dess jord utan parlamentets medgivande, och när Henrik VIII
lade beslag på en del härav, införlivade han i stället därmed nya
gårdar av större värde, som han indragit från misshagliga stormän. När
Elisabeth i en tid av finansiell nöd sålde några av dessa hertigdömets
nyförvärvade gods, ansågs detta stridande mot hertigdömets statuter,
och hennes efterföljare återställde dem.
I gamla tider kommo de största inkomsterna från tenngruvorna.
Dessa, som bearbetats redan under förhistorisk tid och som hade en
storhetsperiod under feniciernas och senare under romarnas tid, fingo
med omgivande distrikt egen jurisdiktion under hertigdömets
statuter, egen domstol med eget fängelse, och ingen appell gavs från denna
domstol till högre rätt. En kvarleva av denna »the Duchy’s» egen
domsrätt fanns kvar ända till 1896. I vår tid, då Cornwalls tenngruvor
ha mindre betydelse än tidigare, kommer en stor del av inkomsterna
från jordområden i London, tillhöriga hertigdömet.
Det märkligaste med denna egendomliga institution är att den
under en period i landets historia var helt avskaffad och därpå i detalj
återinförd. Parlamentet, berusat av sin makt efter segern över Karl I,
sålde dess jordområden och upplöste dess organisation, och under hela
»the Commonwealth» (1649—1660), fanns den sålunda ej till. Men vid
restaurationen, då Karl II återkom till tronen, återställdes »the Duchy
of Cornwall» i sitt ursprungliga skick, nya ämbetsmän anställdes, och
dess urgamla administration återupprättades. Och åter fungerade den
med sin fasta organisation, lika avvisande i fråga om att släppa efter
på sina en gång erhållna rättigheter som i fråga om införande av
några nymodiga extra pålagor. Den korta pausen i dess historia har
ej spelat någon roll. Under århundraden efter likaväl som före det
republikanska intermezzot har »the Duchy of Cornwall» fortsatt som
uråldrig historisk institution, oberörd av dynastiers uppkomst och
försvinnande, av förändringar i rikets konstitution. Det är en symbol
så god som någon för traditionsvördnaden i engelskt väsen, för
britternas sinne för stabilitet och historiskt sammanhang. Det ligger
något mera levande och positivt i att återställa en brusten tradition än
att endast slentrianmässigt bibehålla gamla former.
Lika fast som kontinuiteten i hertigdömet som administrativ enhet
varit, med undantag av den nyssnämnda korta parentesen, lika
diskontinuerlig har dess roll varit som apanage åt den brittiske
tronföljaren. Under många och långa perioder ha ju Englands regenter
varit i avsaknad av söner, och då har hertigdömet i avvaktan på en
manlig tronföljares födelse införlivats med kronan. Den längsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
