Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - En dialog om friheten. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
med, och de historiska bevisen bli lätt godtyckliga eller åtminstone
ofullständiga. Men de statistiska siffrorna äro än mer försåtliga. Där
man åtminstone till hälften kan lyckas med beviset för en princip,
kan man på det fullständigaste sätt misslyckas med sin statistik.
Gunnar Lindström är en god dialektiker, Märta Leijon en klen
statistiker. Ja, så pass valhänt, att hon i det hela mera skadar än
gagnar sin egen sak med sina statistiska siffror. Men lion har ett varmt
patos — och för övrigt även inom sitt område mycket sunt förnuft,
som nog hos många läsare väger tyngre än Gunnar Lindströms
bitande sarkasm och logiska skärpa. Han ger alis ingen
kostnadsberäkning för friheten, hennes är alltför summarisk.
Det stora huvudargumentet är den inkomstminskning som hon tror
sig kunna konstatera under perioden 1920—1930, då det enligt hennes
mening rådde en otyglad frihet. Nationalinkomsten sjönk under
denna period — enligt siffror, som hon segervisst sammanställt — från
6,015,260 kronor till 4,944,098 kronor, och jordbrukets inkomst från
1,300,495 kronor till 783,522 kronor. Att detta har något samband med
ändringen i penningvärde är tydligen för henne en främmande tanke.
Tar man emellertid hänsyn till penningens ändrade värde och håller
man sig därvid till socialstyrelsens index för levnadskostnader, som
väl i detta sammanhang och för korthetens skull kan vara
försvarligt, finner man för 1920 en indexsiffra av 270 samt för 1930 siffran 164.
Så mycket ha levnadskostnaderna sjunkit eller penningens köpkraft
och värde stigit, varigenom sänkningen av inkomsterna i penningar
räknade även för jordbrukets del nästan kompenserats. Den verkliga
nationalinkomsten i dess helhet har enligt Märta Leijons egna siffror
realiter ökats. Ej ens att jordbrukets förmögenhet enligt hennes
tabell synes ha sjunkit tycks ha väckt några misstankar om, att lion
var på orätt spår. I själva verket föreligger en ökning i realvärde.
Anatemat över 1920-talet vilar helt enkelt på en missuppfattning av
siffrorna.
I stället för att vidare granska hennes statistik — vilket förefaller
överflödigt, då den helt naturligt är dilettautisk — skall utan omsvep
medgivas, att hennes försvar för de senaste årens välfärdspolitik är
grundad på självsyn och praktisk erfarenhet, vunnen på nära håll.
Gunnar Lindström däremot har valt fågelperspektivets syn på
problemen. Idéerna om frihet och framåtskridande sättas i samband med
seklernas erfarenhet, ej med den sista krisen, och deras aktuella
funktion anses därmed vara tillräckligt belyst. Nu händer det emellertid
ej sällan, att en institution historiskt haft sitt ursprung ur
förhållanden, som försvunnit, men att institutionen fortlever med helt annan
uppgift än den ursprungliga. Den ekonomiska individualismen växte
fram i strid mot en skråbundenhet, som fastnat i sina traditioner och
blivit steril. Om än denna fara ligger nära till hands, behöver ej ali
planhushållning utan vidare träffas av en sådan dom. Den
ekonomiska individualismens strid nu har en helt annan innebörd. Och
analogislutet från industrialismens verkningar under 1800-talet till att
gälla för ali framtid är ej utan vidare bindande.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
