Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk prosa 1936 — en orientering - Anna Lenah Elgström: Elsa i männens värld - Ella Byström: Kvinnan i Hyllos hus - Marika Stjernstedt: Spegling i en skärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
något mindre utförliga kommentarer till händelserna. I detta avsnitt
av serieromanen om Elsa konfronteras hjältinnan med den värld, som
så ofullkomligt och så maktlystet behärskas av männen. Själv får
lion uppleva den stora kärleken och den stora besvikelsen och slutar
med att räcka sin hand åt den äldre men trofaste beundrare, som hela
tiden bidat i bakgrunden. Elsa skulle säkerligen ha blivit en
betydligt mer levande och verklig figur, om hon inte upphöjts till ett ideal
av ädelhet. Som det nu är, har läsaren svårt att dela det patos och
det upphöjda allvar, med vilket hennes öden i en grym och trångsynt
värld förtäljas.
Om de nu nämnda romanerna och sålunda om vår prosalitteratur
i stort sett gäller, att den främst utmärkes av saklighet. Miljö och
människor äro hämtade från områden, som författarna väl känna till,
behärska och intressera sig för. Det gäller såväl om de alster, vilka
behandla aktuella ämnen, som om dem, vilka skildra det förgångna.
Ingen vill gärna gå längre tillbaka i tiden än till gränsen för de
personliga minnenas område. Den i Europa nu så populära historiska
romanen har inte lockat de svenska författarna. Av de ansatser att
döma, som gjorts i genren, behöver man inte heller beklaga detta
förhållande. Ella Byström liar i sin lilla kärleksroman Kvinnan i
Hyllos hus förlagt handlingen till Grekland på 500-talet f. Kr.
Här berättas om en vacker getvakterska, som blir lycklig, först när
lion möter en kärlek, vilken inte bara gäller kroppen ocli sinnena utan
kräver hjärtats och själens gemenskap. Den vackert tänkta och med
en ton av mjuk lyrik utförda romanen bar bara det felet, att den är
historisk. Vardagsskildringen är för allmängrekisk för att ingiva
förtroende, och om denna epoks människor, varom man inte känner
alltför mycket, kan man dock säkert påstå, att deras själsliga
reaktioner inte varit sådana, som de här skildras. Den vackra
getvakterskan är en förklädd nutidsmänniska.
Långt större saklighet och säkerhet i det faktiska visar Marika
Stjernstedt i sin roman från revolutionens Ryssland. Marika
Stjernstedt är från barndomen något förtrogen med detta land, men ändå är
det naturligtvis ett vågstycke att i en roman behandla ryska öden
och människor, både därför att de innerst äro oss mycket främmande
och därför att ryssarna själva äro så utomordentliga berättare.
Marika Stjernstedt liar emellertid lyckats så bra, som det kan begäras
av en utlänning. Med Spegling i en skärva menas
världshistoriska omvälvningars reflexer i en handfull människors öden,
hälen rysk, kejserlig provinsguvernörs familj. Allteftersom de stora
händelserna börja gripa in, ökar berättelsen, som från början är väl
utdragen, i intensitet ocli figurerna framträda alltmer pregnant. Man
kan nämna den gamle blide guvernören, en välmenande liberal, för
vilken den nya tiden blir alltmer obegriplig och overklig, sonen Igor,
som för fosterlandets skull engagerar sig i den röda armén men blir
en stridsman utan tro och en patriot utan glädje, samt dottern Olga,
som med tapper optimism finner sig tillrätta men offrar sin
personliga lycka för faderns räddning. Marika Stjernstedt har i denna ro-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
