Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Svensk prosa 1936 — en orientering - Olle Hedberg: Jag är en prins av blodet - Hans Botwid: Hotet mot vår kärlek - Waldemar Hammenhög: Hustru eller lakej. Esthers och Alberts äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
än att definitivt försvinna. Han gör det på ett sätt, som ger brodern
och svägerskan ekonomisk fördel av hans död. Det är hans sista gest
före sortin. Romanen är berättad ined stram psykologisk logik och
konsekvent motivering — utom vad som inte går att motivera,
nämligen Valters kärlek, vars djup och hållfasthet dock inte är alldeles
trovärdig. Inge är ingen märklig människa, men arv och fostran ha
skänkt honom något sällsynt: stil. Han är »en prins av blodet» och
i det avgörande ögonblicket handlar han så, som det bästa i honom
bjuder.’ Valter kan alltså göra skäl för epitetet hjälte, men inte ens
i denna roman om heroism har Hedberg släppt sin pessimistiska,
ironiska livssyn. Här finns intet av hjältedådets stolta glans, inga
triumffanfarer. Livet är nu en gång sådant, att även den till synes
bäst gynnade måste gå under, inte bara i strid med motståndare utan
också tvingad av andra befallande krafter. Livet är kanske ett
gyckelspel, en marionetteater, men en sak förmår man dock, man kan hålla
sig rak, man kan behålla stilen, vara en prins av blodet —• sedan kan
ridån gå ned.
En rad sinsemellan mycket olikartade böcker kunna sammanföras
under benämningen äktenskapsromaner. Ett par av dem äro
fortsättningsromaner. Hans Botwid berättar i Hotet mot vår kärlek
vidare om den familj han förut skildrat i Oväntat sällskap. Till
typen påminner den f. ö. även om hans Nedtystat. Botwids specialitet
är att skildra psykiskt instängda människor, som av sina hämningar
tvingas bort från livet i gemenskapen. Detta var huvudtemat i den
föregående romanen. I den nya har huvudpersonen botats från den
perverterade härsklystnad, som drivit honom ut i ensamheten. Han
vill ödmjukt anamma livet, men nu ställa sig andra hinder i vägen.
Han blir oskyldigt misstänkt med anledning av ett mord, som aldrig
blir utrett. Detta blir anledningen till att lians äktenskap bryts
sönder. Hustrun kan nämligen inte känna trygghet, så länge ovissheten
vilar över hemmet, hotande kärleken, alstrande misstänksamhet och
främlingsskap. Trots allt går dock den övergivne mannen segrande
ur striden. Han har fått sitt fäste i en resignationens livsvisdom, som
genom att acceptera det onda och ständigt hotande i tillvaron som ett
faktum kan anamma de ljusa stunderna och lyckliga ögonblicken som
oförstörbara gåvor. Historien är berättad med den medkänsla och
lyhörda känslighet, som utmärker Botwids begränsade men aldrig
enformiga skaldskap.
Waldemar Hammenhög har hunnit med två romaner under året.
Hustru eller lakej är en motbjudande studie i lumpenhet, som
förf. givit skälmromanens form, vilket också gjort, att den kan
betecknas som nollpunkten i hans produktion. Det ser ut att vara mer
än en händelse, att han därefter återgått till den värld oeh de
människor, som han skildrat i sin första och bästa roman, Esther och
Albert. I dess fortsättning, Esthers och Alberts ä k t en s k a p,
återfinner man också något av det bästa hos Hammenhög: hans
absoluta förtrogenhet med miljön, hans förmåga att fånga själva
atmosfären inom hantverkarklassen och att hemvant röra sig inom dess
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
