Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tyskland — problemnationen. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exempelvis det franska och det engelska. De tyska kulturskapelserna och
kulturyttringarna ha förefallit mindre traditionella och
beräkneliga, mindre stilbundna och determinerade, mindre sammanvuxna
med själva nationen än de franska och engelska. Den tyska
idealbildningen spände över vidare områden, omfattade djupare
motsatser men gömde därigenom också större konflikter. På det
språkliga området hade denna differentiation och decentralisation
sin motsvarighet i det äldre tyska språkets dialektrikedom, som
skarpt kontrasterade mot det franska språkets enhetlighet. Det
ligger nära till hands att sammanställa detta med den politiska
utvecklingen. Utan tvivel utlöste och frigjorde riksbildningen
1870 en mängd krafter i folksjälen, en ström av anlag och energier,
impulser och potenser, som tidigare tillbakahållits och uppdämts
genom småstatsystemet. Tydligast visade sig detta på det
ekonomiska området: 1800-talets sista årtionden företedde en nästan
febril utbyggnad av produktionsapparaten, en forcerad expansion
och differentiering, omläggning och modernisering av
näringslivet, som tullunionen — och övriga blotta ansatser till bildandet
av en riksenhet — aldrig mäktat frambringa. För Förenta
staterna synes — för att anföra en historisk parallell — fredsslutet
efter inbördeskriget 1865, som ju också betydde en konsolidering
av statsbildningen, ha framkallat liknande verkningar. Och ett
färskare exempel på samma dependens mellan statsbildning och
ekonomisk uppblomstring uppvisar den hastiga ekonomiska
utvecklingen i Finland under 1920-talet efter självständighetskriget,
vilken utveckling först på senare tid anslagit ett mera dämpat tempo.
Men de mera centrala och sublima skikten av kulturlivet, de
djupare regionerna i samhällets och folkets tillvaro: konst och
litteratur, vetenskap och religion, rättsordning och sociala
institutioner, moral och ideal, tänkesätt och handlingsvanor, uppfostran
och intressen, tyckas behöva längre tid för att mogna, för att få
nationell stil och särprägel, för att finna egna former, än den
yttre, materiella odlingen. Det immateriella kulturbeståndet
måste så att säga genomsyras av de krafter, som politiskt hålla
nationen samman, innan man kan tala om en typiskt nationell
kultur; mosaikerna i kulturkomplexet måste sammansmälta till
en enhet, de måste omstöpas i specifikt nationella former — en
process, som förlöpt med gåtfull snabbhet, friktionsfrihet och
kontinuitet i exempelvis Förenta staterna, men som ännu knappast
avslutats i ett land som Tyskland. En nation är icke färdigbildad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
