Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Fallskärmstrupper — ett nytt vapenslag. Av Nils Lindquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ligger i sakens natur, att fallskärmsförbanden måste bestå
av utvald trupp. Stora krav ställas icke blott på personalens
yrkesskicklighet utan även på dess fysiska och psykiska
motståndskraft. Det fordras goda nerver hos en trupp, som under den
relativt långsamma nedstigningen i fallskärm kan utsättas för
verksam beskjutning utan att äga möjlighet att försvara sig och
som oftast insättes till strid i vetskap om att möjligheter till
reträtt icke stå till buds.
Den personliga utrustningen består av en eller två fallskärmar
samt, som regel, av burna automatvapen. Kulsprutor,
ammunitionslådor, signalutrustning, livsmedel m. m. nedkastas i särskilda
fallskärmar.
Möjligheterna att genomföra ett landsättningsföretag med
fallskärmsförband bero av ett flertal faktorer. Förfarandet bygger
till stor del på överraskning, och man har endast ringa utsikt att
lyckas, därest försvararen får tillfälle att träffa motåtgärder för
att avvärja överfallet. Förfogar försvararen över en väl
fungerande luftbevakning torde det som regel bli svårt att under
dager verkställa en överraskande landsättning. I tätt bebyggda
landsdelar kan en landsättning ej heller utföras obemärkt av
befolkningen. Mörker åter missgynnar en sådan landsättning på
grund av svårigheterna att upptäcka landningsplatsen från
luften samt — framför allt — att samla det efter landningen
utspridda fallskärmsförbandet.
De geografiska förhållandena spela även stor roll.
Landsättningen måste ske i öppen terräng, helst fri från all
terrängbeklädnad, för att truppen skall kunna landa helskinnad. I
skogsmark är landsättning sålunda utesluten. Det bör även beaktas,
att oländig terräng kan omintetgöra truppernas framryckning.
Vintertid, då sjöar och vattendrag äro tillfrusna och snö finnes,
ökas emellertid väsentligt möjligheterna för fallskärmsförbanden
att taga sig ned och taga sig fram.
Vindförhållandena kunna missgynna landsättningen. Ju
starkare vinden blåser desto större blir avdriften för
fallskärmshopparna, som kunna få svårt att komma ned på den förutbestämda
landsättningsplatsen. Hård markvind torde även medföra, att de
ofta tungt utrustade fallskärmshopparna utsättas för skador i det
ögonblick de taga mark, varigenom truppens stridsduglighet
sålunda avsevärt nedgår.
En omständighet, som särskilt begränsar fallskärmsförbandens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
