Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Beskattning och rättvisa. Av Einar Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dymedelst göra dem oåtkomliga för beskattning bli åtskilliga
övermäktig.
Frågan om en rättvis beskattning har emellertid även andra
sidor än de nu berörda. Att de skattskyldiga åläggas en plikt
att redovisa sina inkomster och förmögenheter och att denna
redovisning underkastas kontroll må så vara. Men uppgiftsplikten
får icke göras oskäligt betungande och kontrollapparaten får icke
urarta till självändamål. I sådant hänseende torde nog 1935 års
skattereform kunna göras till föremål för vissa erinringar. I
synnerhet gäller detta den vidsträckta uppgiftsplikt, som ålagts
arbetsgivare angående anställdas förmåner. Men även den
obegränsade skyldighet att tillhandahålla räkenskaper och anteckningar
rörande intäkter och utgifter, som föreskrivits för rörelseidkare,
kan, där den göres gällande, lätt nog uppfattas som trakasseri och
obehörigt intrång på ett område, som hittills betecknats som
privat. Det är väl också bl. a. i känslan därav som
bevillningsutskottet funnit sig böra framhålla, att utskottet ansåge »det vara
av utomordentlig vikt att såvitt möjligt tillses, att ett på
förtroende byggt samarbete upprätthålles mellan de myndigheter
och tjänstemän, som hava att medverka för taxerings åsättande,
samt de skattskyldiga».
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida det med nuvarande
taxeringsorganisation är möjligt att upprätthålla det förtroende
för beskattningsarbetet, vars förekomst måste anses vara ett
intresse av största sociala betydelse och vars vikt
bevillningsutskottet så kraftigt understrukit. Det torde icke kunna bestridas, att
bland stora delar av allmänheten finnes en misstro mot
taxeringsförfarandet, som icke endast bottnar i den känsla av obehag, som
de årligen återkommande och för gemene man trots alla
vällovliga försök till förenkling så besvärliga och invecklade
deklarationerna medföra. Denna misstro är i hög grad förestavad av att
förfarandet mången gång icke synes tillgodose skäliga hänsyn till
rättvisa utan i stället låter det rent fiskaliska intresset dominera.
Det torde också kunna konstateras, att detta intresse äger ett
inflytande på arbetet i beskattningsnämnderna av sådan styrka, att
rättskänslan lätt kan utmanas.
I varje taxeringsnämnd sitter sedan länge ett särskilt
kronoombud såsom ledamot med uppgift att granska alla till
taxeringsnämnden inkomna deklarationer, andra uppgifter och
upplysningar samt att därvid tillse att kronans intresse vid taxeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
