Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett krisernas år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare tal, och dess vikt ökas av att den engelska upprustningen
numera börjar möjliggöra en mer energisk politik. Återknytningen
av den forna entente cordiale är den Blum-Delbos’ska regeringens
kanske största framgång.
Men om Berlin sålunda under årets sista veckor ej haft samma
framgång som tidigare, får detta förhållande ej undanskymma,
att året i stort sett betecknat en serie framgångar för dess politik.
Tyskland styr numera ej blott åter en självständig kurs, utan det
innehar i flere avseenden initiativet och tenderar alltmer till att
bliva den starkaste maktfaktorn i Europa. Ett viktigt och
oroväckande förhållande härvidlag är, att Hitlers politik gärna
tager uttryck i plötsliga kupper, såsom vid de bägge
upprustningsbesluten och Rhenövergången. Denna taktik, som erinrar om tysk
politik mellan 1900 och 1914, innesluter stora faror. Förr eller
senare når man lätt en punkt, där motparten ej kan giva efter och
den egna prestigen ej tillåter ett återtåg. Och den framgång, som
hittills krönt Hitlers politik, kan lätt medföra, att han överskattar
dess möjligheter och överskrider gränsen för vad motparten kan
tåla, allra helst som man nu till synes uttömt förrådet av
orättvisa diskriminationer att avskaffa och för framtiden tyckes
hänvisad till de betydligt farligare territoriella missförhållandena.
Vissa omständigheter framträda som särskilt karakteristiska
vid en återblick på 1936 års händelser. De äro motsatsernas
skärpning och krigsfarans tillväxt, den kollektiva säkerhetens
bankrutt, rustningarnas alltmer forcerade takt, även i de neutrala
stater, vilkas styresmän känna sitt ansvar, de ideologiska
motsättningarnas ökade betydelse som internationell orosanledning samt
Tysklands och Italiens ökade makt och prestige på västmakternas
bekostnad. Men ännu en omständighet är av allra största vikt.
Det är den oklara hållning, som en hel rad av viktiga
maktfaktorer intaga. Den stora motsättningen ställer Tyskland, troligen
följt av Österrike och Ungern, mot
Ryssland-Frankrike-Tjeckoslovakien. Men det finns många betydande stater, om vilka man ej vet,
om de i händelse av krig skulle vara neutrala eller på vilken sida
de eventuellt skulle taga ställning. Detta gäller, på olika sätt och
i växlande grad, om England, Belgien, Italien, Polen, Jugoslavien,
Bulgarien och kanske även Rumänien. Ingen kan säga, vilka
maktkombinationer som skulle ställa sig mot varandra, om
krigstrumpeterna började ljuda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
