Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befolkningsproblemet i Athen. Av Axel W. Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel W. Persson
varnas antal stå givetvis i intimaste förbindelse med varandra,
och då jag här vill försöka taga den antika traditionen
beträffande den senare uppgiften i försvar, måste jag först med några
ord beröra den förra frågan.
I Grekland ha slavarna haft en mångsidig användning, man
kan helt kort säga för allt tyngre arbete. Den senare grekiska
statsteorin uppställde till och med den fordringen, att blott den,
som kunde leva utan kroppsarbete och helt ägna sig åt staten och
sin egen andliga utbildning, finge vara fullberättigad
statsborgare. Slavarna möta som tjänstefolk i hemmen, som arbetare i
hantverk och industri, inom åkerbruk och gruvdrift, och vi ha
otvivelaktigt att räkna med ett mycket betydande antal, som stod
i sjöfartens tjänst. Då just denna senare grupp enligt min
mening vunnit alltför litet beaktande, skall jag tillåta mig att dröja
vid den ett ögonblick — det är egentligen blott v. Wüamowitz
som i förbigående fäst uppmärksamheten på den.1
Xenofon betonar uttryckligen, att det för en stat, vars
maktresurser ligga till sjöss, icke blott är nyttigt utan nödvändigt att
ha många slavar. Jag skulle vilja gå ända därhän, att jag säger,
att Athens sjömakt på det intimaste sammanhänger med
slaveriet och att det fått större omfattning först då Athen skapar en
flotta. Då Athen i slaget vid Salamis tack vare Themistokles’
initiativ kunde ställa upp 200 egna treroddare, krävde detta en
besättning på 40,000 man, därav på varje trier 170 roddare, alltså
sammanlagt 34,000 roddare. Vi veta att en del fria, tetker och
metoiker, togos i användning som roddare och med hänsyn till att
athenarna just vid denna tid helt övergivit sitt land, så torde det
ej ha stött på oövervinneliga svårigheter att bemanna skeppen
ined fria. Men år 330, alltså kort före Demetrios’ folkräkning,
ägde Athen 392 treroddare, 18 fyrroddare och några år senare
även 7 femroddare. En sådan krigsflotta kräver en besättning på
c:a 85,000 man — därav mer än 70,000 roddare! ■— vilket är
liktydigt med Athens hela manliga befolkning mellan 18 och 60 år,
om vi godtaga Belochs totalsiffra för Ättikas folkmängd, 338 —
215,000, 313 — 210,000. Nu är det väl sant, att alla dessa mer än 400
krigsskepp ej behövde bemannas samtidigt, men alltför stor
materialreserv vore meningslös, om ej jämväl ny bemanning funnes
att tillgå — sjöstriderna under antiken krävde långt flera män-
1 v. Wilamowitz, Staat und Gesellsehaft der Grieehen2, s. 69 f.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
