Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Tilläggsmandaten. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
Vid en objektiv diskussion om tilläggsmandat kan man icke gärna
blunda för möjligheten av en likartad utveckling hos oss. Man kan
dessutom anföra, att statsviljan, sådan denna manifesteras i en
folk-representation, icke kan bero på de s. k. skvättar, som ett litet parti
här och var kan samla utan att dock någonstädes erhålla ett mandat.
Sådana små partier, som endast med tilläggsmandatens hjälp skulle
kunna vinna representation, ha till främsta uppgift i statsiivet att
föra fram nya idéer och påverka opinionen. De äro ofta i eniment
mening opinionsbildande, men denna opinion behöver nödvändigtvis
ej företrädas i riksdagen förrän den med egen kraft kan erövra
mandat. Parlamentet måste i första hand vara ett arbetande, ej ett
debatterande organ, och den politiska idédebatten kan i ett land med
fri press och vidhjärtad församlingsrätt med fördel åtminstone
förberedelsevis föras utanför riksdagen. En dylik uppfattning innebär
ingen undervärdering av de små gruppernas roll utan blott en
förnuftig arbetsfördelning. Är den nya partiriktningen något mer än
en efemär företeelse, kommer även dess tid, så sant som stark ström
går med egna vågor genom havet.
Ett eventuellt utjämningssystem borde därför konstrueras under
hänsynstagande till faran för en ökning av partisplittringen eller
rättare sagt för uppmuntran till nya partibildningar. Men kan
tillgodose detta önskemål genom att stadga, att endast de partier, som
i primärvalen ernått representation, skola komma i åtnjutande av
tilläggsmandat. Så föreslogs också i regeringspropositionen 1932.
Risken därmed vore, att ett i primärvalen orepresenterat partis
röster bortspilldes. Det måste dock härvid röra sig om relativt litet
antal röster. Dessutom torde varje litet parti ha möjlighet att i form
av underpartibeteckning liera sig med något närstående parti, ifall
det självt ville undvika risken att dess röster helt bortkastades.
Även ett annat arrangemang kan i detta sammanhang diskuteras.
Enligt 1932 års proposition skulle de trettio tilläggsmandaten
besättas på så sätt, att mandaten inom varje tilläggsberättigat parti i tur
och ordning tillfölle det län, där partiet hade högsta överskottstalet,
och den person, som stod närmast till att där bli väld på partiets
listor. Förfarandet var sålunda rent automatiskt. Principiellt är
det tvivelsutan det enklaste. Emellertid torde åtminstone inom de
mindre partierna efter varje val framträda vissa luckor i deras
representation. Dugande personer kunna ha fallit igenom, vissa
viktiga intressen kunna vara orepresenterade eller behov av expertis
kan förefmnas. I stället för en rent matematisk komplettering
kunde tilläggsmandaten utnyttjas för att ge partierna möjlighet att
tillgodose legitima önskemål om bästa kvalitativa eller allsidiga
representation. Man skulle i anslutning härtill kunna tänka sig, att
kompletteringen överlä Is åt den redan vid primärvalen valda
riksdagsgruppen och av denna finge företagas bland de personer, som i
varje krets inom vederbörande parti stode närmast att bli valda,
alltså bland 28 personer i de partier, som tävla över hela landet.
Arrangemanget vore ett slags kooptation inom ett av urväljarna
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
