Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Hetsen mot Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
personer, som utifrån tyckas vara tongivande och stå den nuvarande
svenska riksledningen mycket nära. Särskilt gäller detta om.
Social-Demokraten, som i utlandet måste te sig som regeringsorganet par
préférence. Hur ringa herrar Z. Höglund, Fredrik Ström och Georg
Branting skattas av vederhäftigt folk, även inom deras eget parti,
är ej lätt för främmande att veta. Ej heller kunna de alltid känna
till, att herr Segerstedts monomana skriverier berövat Gäteborgs
Handelstidning hela dess under nära ett sekel uppbyggda ställning
som svensk liberalisms mest ansedda språkrör.
Konsekvenserna av dessa förhållanden kunna för vårt land bliva
djupt allvarliga. I ansvarskännande press har vid många tillfällen
betonats, att hetsen mot de diktaturstyrda staterna kan bertida vårt
näringsliv stora svårigheter och mycket avbräck. För Tysklands del
tillkommer lossandet av de kulturella förbindelser, som, särskilt för
svensk vetenskap, betytt så ofantligt mycket och för vilka ersättning
ej står att vinna på annat håll. Ur denna synpunkt är norska
stortingets Nobelkommittés senaste beslut särskilt beklagligt. Att giva
fredspriset åt en person, som redan under Weimarrepubliken av sitt
fäderneslands högsta domstol i laga ordning fällts för högförräderi,
var en grov kränkning av tyska folket, ej endast av dess nuvarande
förtroendemän. Uttalanden av och i de tidningar, som framdrivit
beslutet, måste bibringa allmänheten den uppfattningen, att på många
håll viljan att förolämpa Tyskland, ej intresset för Ossietzky, varit
den egentliga drivfjädern. Den tyska allmänheten torde tyvärr ej
hava så lätt att göra klart för sig, att detta pris icke som de andra
utdelas i Sverige. Episoden torde därför kunna ytterligare försämra
våra förbindelser med Tyskland, särskilt just på det kulturella
området.
Men långt viktigare är i nuvarande kritiska världspolitiska läge
den rent politiska synpunkten. Den antityska presskampanjen måste
i Tyskland mer och mer främja den uppfattningen, att den svenska
opinionen, i varje fall dess nu och för en till synes lång framtid
bestämmande del, är fanatiskt antitysk och att Sverige sålunda är en
potentiell fiende vid en möjlig katastrof. Särskilt
Social-Demokratens ledande artiklar giva ofta fog för en dylik tolkning, c ch
regeringsorganets alltmer öppet framträdande sovjetsympatier, med dess
ideliga ryska bildmaterial och dess införande utan någon som helst
reservation av de vidrigaste ryska hatkarikatyrer mot Tyskland,
äro en ytterst allvarlig sak. Högst oroväckande äro också de
tendenser till bildande av »folkfronter», som yppats i samband med
Spanieninsamlingen, främst i Göteborg. Upprop, innehållande obehärskade
utfall och de mest tendentiösa vrängningar av fakta, hava
underskrivits även av borgerliga radikaler. Betänkligt är, att en man i
herr Undéns officiösa och internationellt exponerade ställning
finner lämpligt att sätta sitt namn under ett dylikt manifest.
Alla dessa förhållanden bidraga till att i utlandet skapa den
föreställningen (som man också finner i utländska tidningar) att Sverige
liksom övriga nordiska stater är att påräkna för en block bildning,
828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
