Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11
- Dagens frågor 14 december 1936
- Brudkronan och konungakronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 14 december.
Brudkronan och konungakronan.
När konung’ Georg IV av England ocH Hannover
på sommaren 1830 lämnat detta jordiska, skrev
Times i sin nekrolog: »Vi tvivla på att det inom eller utom det
brittiska riket finnes någon, som sörjer över konungens frånfälle.» Att
den avlidne sålunda lyckats nå det hart när ouppnåeliga målet att
överträffa faderns impopularitet, berodde icke i främsta rummet på
hans politiska verksamhet, hans älskvärda sätt att konspirera med
whigpartiet under sin kronprinstid, endast för att såsom regent och
konung övergiva de gamla vännerna. Avgörande voro i stället
omständigheterna i samband med konungens äktenskap.
År 1795 hade Georg III tvingat sin son att ingå äktenskap med
prinsessan Carolina av Braunschweig-Wolffenbüttel. Partiets
beskaffenhet framgår kanske bäst därav, att kronprinsen tio år tidigare
ingått ett hemligt morganatiskt äktenskap med en dam vid namn
Mrs. Fitzherbert och under åtta år efter sitt officiella giftermål
fortsatte att leva tillsammans med denna sin första hustru, utan att
därför neka sig något i avseende på erotiska tidsfördriv. Tre månader
sedan prinsessan Carolina i januari 1796 skänkt honom en dotter
övergav han henne slutgiltigt. Av lätt begripliga skäl ansåg hon sig
befriad från de krav den kungliga värdigheten skulle ha ställt på
henne och förde under åtskilliga år ett i någon mån bohêmartat liv
på utrikes resor. Sedan hennes man 1820 uppstigit på Englands tron,
återvände hon emellertid till London och krävde under folkets bifall
erkännande av sina rättigheter såsom drottning. Konungen lät
därefter sina ministrar inför överhuset framlägga en begäran om
äktenskapsskillnad, men den bevisning för drottningens otrohet som
man sökte förebringa befanns hopplöst otillräcklig, vittnena
invecklade sig i motsägelser under korsförhöret och hela företaget måste
övergivas, ej minst därför att en revolution tycktes hota. I stället
beviljade parlamentet drottningen en pension, vilken hon likväl
aldrig kom att uppbära, emedan hon avled redan 1821, sedan hon vid
konungens kröning detta år gjort ett försök att infinna sig men med
våld utestängts från Westminster Abbey. Mrs. Fitzherbert levde
däremot i högönsklig välmåga ända till år 1837.
Det var sålunda knappast något särdeles lätt företag för drottning
Victoria att skaffa konungahuset moraliskt anseende i landet, i
synnerhet som Georg IV ingalunda varit den ende som komprometterat
detsamma. Under sina tidigare år fick hon hålla till godo med också
mycket närgångna yttranden, kanske kulminerande i Punch’s skämtbild
med texten: »There was a Royal Lady who lived in a shoe, She had so
many children that she didn’t know what to do.» Om hon likväl
lyckades, var det helt säkert därför att de borgerliga dygder hon och
prinsen-gemålen företrädde passade så utomordentligt väl för tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0816.html
