Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
som något för vårt land karakteristiskt, att det huvudsakligen är
allmogens söner, som besöka våra bildningsanstalter för att sedan
inträda i kyrkans eller statens tjänst. Den svenska
statsförfattningen är »i sin innersta rot demokratisk, i ordets vackraste
mening; och det kommer därav, att vi från urminnes tider tillbaka
haft ett självägande, ett självständigt bondestånd, vilket man nu
först söker att bilda i andra länder ... Ursprungligen var svensk
adel ingenting annat än blomman av de friborne i ett land, där
alla voro fria; den var, vad den träffande blivit kallad, det
ridderliga folkelementet, och det är betydelsefullt, att Bonde är namnet
på en av våra äldsta adliga släkter.» Tegnérs Fritiof är mannen
av bondestam, som mot kung Helges legitimism och andryghet
sätter den personliga kraftens och duglighetens rätt och anspråk.
Han påminner om den unge, hugstore folkhövding, som Karlfeldt
hyllar i dikten »I Jupiters stund»;
»Krönom oss den bäste,
som går i vårt land
och håller svärdets fäste
eller plogens horn i hand.»
Men Tegnér var ingalunda demokrat i ordets vanliga, nu
gängse betydelse. För det första hade han en stark monarkisk
känsla. Iliadens berömda ord: »Gott mångvälde ej är, en enda
härskare vare» översatte Tegnér på sitt vis: »Lyd kungen! En
skall styra med kraft och vett — Skum natt har många ögon
men dagen ett.» Men Tegnér hade också i hög grad sinne för
gradationer inom det mänskligas värld. Slätstrukenhet,
jämn-strukenhet, jämlikhet var så stridande som möjligt mot hans
natur. Han böjde sig icke för bördens och legitimitetens anspråk, han
böjde sig ännu mindre för massans pockande krav, men han
öd-mjukade sig för den personliga dugligheten, självständigheten och
överlägsenheten. »Jag har från min barndom haft den svagheten
att älska vad som är stort och ädelt, ehuru jag just icke är böjd
för att göra det på knä», säger han en gång, och vid ett annat
tillfälle heter det: »Den proklamerade jämlikheten ville ej inställa
sig, ty naturen själv, som så olika utdelar sina gåvor, visade sig
häruti aristokratiskt sinnad, och den medfödda överlägsenheten
gjorde sig väg överallt och intog hastigt sin högre plats i
samhället.»
Tegnérs hjältedyrkan, lians beundran för de stora personlig-
791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
