Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Schweizisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
våren 1935, då socialdemokraterna ej längre som parti avvisade en
försvarsförbättring. När partikongressen i år behandlade
235-mil-joners-krediten, ogillades denna dock med 265 röster mot 257. Till
minoriteten hörde nu — Robert Grimm, som utan att någon brytning
i partiet skedde utträdde ur partiledningen. Parlamentsfraktionen
»frigav» röstningen i frågan, och endast ett tiotal ledamöter1 i
natio-nalrådet röstade emot det stora försvarsanslaget. Med ali
sannolikhet är dock denna försvarsvänlighet starkare bland partiets ledande
män än bland massorna, vilket ej blott det nyssnämnda
kongressbeslutet utan även den utomordentligt stora folkminoriteten vid
fjolårets försvarsreferendum visade.
Även i ett annat hänseende var socialistkongressen av betydelse.
Med stor majoritet avslogs där förslaget om att i folkfrontens tecken
inleda ett socialdemokratiskt-kommunistiskt samarbete. Eftersom
kommunisterna i Schweiz äro föga talrika, hade förslaget större
principiellt än praktiskt intresse. Förslagsställare var den illustre
Léon Nicole, Genèves nästan allsmäktige styresman sedan 1933. Nicole
har ej blott härigenom utan även eljest lyckats värna sin ställning
som Schweiz’ mest hetsande och omstridde politiker. Ursprangligen
lägre posttjänsteman, år 1933 dömd till fängelsestraff som anstiftare
av de blodiga Genèvekravallerna den 9 nov. 1932, omedelbart efter
straffets avtjänande väld av folket till regeringschef i kantonen,
alltid opererande på yttersta vänsterkanten i förbund med en
invandrad polsk jude, som antagit namnet Dieker och även fått säte i
na-tionalrådet, har Nicole sökt inplantera spanska och franska seder i
edsförbundet. Världshuvudstaden har också på sistone fått uppleva
många scener i den lidelsemättade kampen för och emot Nicole.
Häftigast gingo lidelsernas vågor, när den stridbare Jean Maria Musy
— förutvarande katolskt-konservative förbundsrådet, efter 1935 åter
ledamot av föx-bundsparlamentet — på en av sina föredragsturneer
skulle i Genève tala om bolsjevismen som världsfara; mötet måste
under nästan tumultuariska former upplösas, och polisen måste mota
hem mötesdeltagarna, försiktigtvis på olika gator alltefter
åskådning. (Genève är f. ö. icke det enda ställe, där Musy ställt upp sig
mot ett retat publikum för att söka väcka Schweiz till en
»Ver-jüngerung» i katolicismens och korporatismens tecken.) Tumultet
kring Musys första föredrag — Musy kom senare tillbaka och fick
då inför ett kontrollerat och ransonerat auditorium tala ostört —
illustrerar de svåra motsättningarna i våra dagars folkstyrda Schweiz.
Det ger också på sitt sätt en illustration till Nicoles agitationsfras,
uttalad på fransk mark, att friheten ej skulle längre existera i
Schweiz. Genèves röde diktator tillhör icke de med medlen
nogräknade, och hans skändande av sitt land har utmanat så starkt, att de
borgerliga partierna ett tag voro betänkta på att liksom 1933 — trots
avsaknaden av laglig rätt därtill — suspendera honom från
förbundsparlamentet; de avstodo dock till slut från planen och åtnöjde sig
med att avge en samfälld protest, vilken talmannen uppläste. Genève
ligger för nära Frankrike och Spanien för att Nicoles rekommenda-
742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
