Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Rexismen - Schweizisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
minska inre motsatser, han lär ej stå alldeles främmande för vissa
korporativa tankegång-ar. Oeh han har positiva resultat att visa,
såsom de nyss anförda arbetslöshetssiffrorna ge vid handen.
Slutligen må påpekas, att det gamla katolska partiet, ur vilket
Rex torde kunna betraktas som en utbrytning, är ett heterogent parti
med en konservativ flygel och en socialt radikal, sammanhållna blott
av konfessionen, ett hand som i våra dagar kanske ej har’ samma
hållfasthet som tidigare. Det förefaller ej alldeles uteslutet, att en
viss möjlighet föreligger för en delning eller omorganisation därav,
som skulle kunna leda till rexismens införande i ett i sina
huvuddrag oförändrat politiskt system. Det är icke första gången i
Belgiens historia, som motsättningar föreligga mellan det katolska
partiets statiska ocli dynamiska delar.
27/io 1936.
Schweiz tillhörde länge de rikaste och mest blomstrande
länderna i Europa. Turistväsendet utvecklades i takt
med den industriella och agrikulturella produktionens uppsving.
Landet blev en av Europas bankirstater. Exporthandelns relativa
omfång blev rekordartat stort men samtidigt ökades också beroendet
av världshandelns frihet. Efter kriget och särskilt efter 1930-talets
kris har välståndet förbytts i ett svårt ekonomiskt betryck.
Turisttrafiken har stagnerat, och dess utveckling har ej befordrats av det
nybyggnads- eller utvidgningsförbud, som rått alltsedan kriget oeh
alltjämt strängt upprätthålles. Den protektionism i allehanda
former, vartill Schweiz fr. o. m. 1921 tvangs, har visserligen skänkt den
inhemska marknaden ett effektivt skydd men har i andra
hänseenden måst hämma handelsutbytet. Även om bankvalven kunnat
absorbera flyktkapital i mängd, har landets kapitalmarknad lidit stora
förluster på investeringar i Tyskland. Därtill skola läggas alla
vedermödor, som vidmakthållandet efter 1931 av guldstandarden
framkallat. Handelsvolymen har inskränkts, prisregleringarna och
näringsingreppen ha blivit legio, de statsfinansiella bekymren ha vuxit
och arbetslösheten har tilltagit, dock utan att nå samma
proportioner som i Holland. Jäsningen inom folket har avspeglat sig i den
framvällande jättefloden av politiska broschyrer och många gånger
urladdat sig vid folkomröstningar. Den borgerliga regeringsalliansen
(katolsk-konservativa, bondepartiet och frisinnade) har emellertid
ridit ut stormarna och lyckades som bekant vid oktobervalet i fjol om
än ganska knappt bevara sin parlamentsmajoritet.
Den härskande regimen har under de senaste åren gjort
upprätthållande av guldstandarden, »Währung», nästan till en äre- och
trossak. Den leddes därvid av fruktan för prishöjningar och av
omsorg om spararna, och den betvivlade möjligheten att genom en
»postum» penningvärdesänkning kunna ta igen det förlorade på de
redan upptagna exportmarknaderna. Den litade fast till den stora
täckningen i Nationalbanken. Genom att göra bevarandet av
guldstandarden till en fråga om nationell ärbarhet och kraft lyckades
739
Schweizisk
revy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
