Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Karlfeldts fromhet. Av Jacob Kulling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har gått så långt, att Karlfeldt nu för mänsklighetens »lytta
släkte» inte kan finna något annat remedium än ett recept,
signerat av doktor Mors. (»Till en apotekare.»)
Det är denna Karlfeldts intensiva upplevelse av syndens makt i
människolivet, som givit honom så förälskade ögon för renheten
och oskulden, för det lilla barnet och den unga jungfruliga
kvinnan. Få svenska diktare ha skildrat dem med sådan fin och öm
förståelse som Karlfeldt; de utgöra för honom liksom de enda
egentliga ljuspunkterna i tillvarons mörker. I »Yttersta domen» är det
endast de små barnen och jungfrun, som gå trygga; de ha
ingenting att frukta, ty de ha ingenting brutit, de stå Gud nära.
Ynglingen fröjdar sig över att hans älskade aldrig skall förlora sitt
hjärtas oskuld, att hennes ljusa själ aldrig skall solkas av synd
och smuts:
I dagg och renhet utan sot,
av ingen band berörd,
så skall du stå för mästarns fot,
du blåklint i hans skörd.
Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord,
som i den tysta pingstnatt vill vaka
med all sitt hjärtas bävan och tänka på de ord
hon förnummit och de under hon fått smaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
