Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Nordiska realiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska realiteter
ritativ sjömilitär författare som kommendörkapten Helge
Strömbäck i sin bok »Sverige och Östersjön» för sin del hävdade
möjligheten att redan nu främst tack vare sjövapnet kunna trygga
ögruppens okränkbarhet, betonade ban dock med styrka
angelägenheten av att bägge länderna inledde förberedande
överläggningar om denna gemensamma försvarsfråga.
Den officiella uppfattningen i Sverige synes vara, att en
revision av Ålandskonventionen i syfte att medge Finland rätt till
att anlägga vissa fasta försvarsanläggningar, exempelvis då
fastlandsspärrar med front mot söder, icke skulle utgöra något
svenskt intresse. Är denna uppfattning tidsbetonad och
beroende på ovilja att gå ett finländskt suveränitetsintresse till
mötes, innan universitetsfrågan fått en för svenskheten i Finland
tillfredsställande lösning, kan den behjärtas. Baseras den åter på
rent militära synpunkter, kan den åtminstone starkt diskuteras.
Grundas den slutligen på tvivelsmål om att i Genève kunna förmå
vederbörande makter att ingå på en revision, skulle man blott
önska att i någon form få dessa svårigheter ocli orsakerna till
desamma närmare fastslagna. Enligt vårt sätt att se har
Ålandsfrågan i dess nuvarande mening kommit i ett något annat läge än
1921 dels på grund av Finlands orientering mot Norden, dels
till följd av flygets oanade utveckling. Sådana yttranden, som
man tidigare under den svensk-finska misstämningens period
kunde höra i Sverige, att ett befäst Åland vore ett svärd riktat
mot Sveriges hjärta, måste tystna och ha tystnat, sedan
relationerna de bägge länderna emellan fått sin nuvarande mera
hjärtliga prägel. Efter luftvapnets utveckling är det lättare än
tidigare att taga den oskyddade ögruppen i besittning, och faran för
de båda länderna från en därstädes baserad främmande luftflotta
är numera mångdubbelt större än vad man vid konventionens
avslutande med ledning av världskrigets erfarenheter kunde anta.
Framför allt i fråga om en relativt isolerad, oförsvarad ögrupp
synas möjligheterna stora för en fientlig makt att genom
fallskärmar snabbt landsätta en ansenlig truppstyrka och därefter
fortsätta landstigningen med transportflygplan. Så länge
förbindelserna i luften med hemlandet kunna upprätthållas torde en sådan
truppstyrka ha vissa chanser att väl installerad på ön kunna
försvara sin ställning. Mot den av Strömbäck förfäktade sjömilitära
uppfattningen — mot vilken vi redan i våras gjorde en
reservation — kan anföras, att marinfartyg sakna möjligheter att
674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
