Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Brottslingarnas ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna lag ej borde kunna överstiga femtio. F. n. är
Norrköpingsanstalten otillräcklig för att bereda rum åt alla dem, som dömts som
förminskat tillräkneliga, och ändock vistas där närmare hundra
internater. »Maximum» har sålunda fördubblats. Då skillnaden i
brottslighet ej kan vara nämnvärd under de nio åren efter 1927,
frestas man att draga den slutsatsen, att läkarna och därmed också
domstolarna vid tillämpning av lagen överskridit deras mening, som
lagen gjorde.
Bland de många synpunkter, som kunna anläggas på dessa svåra
problem, kan man icke förbigå den egendomliga känsla hos
allmänheten, som hel eller partiell straffriförklaring av högt betrodda män
måste efterlämna. För en tid sedan har sålunda en av de två
borgmästare i Östergötlands småstäder, vilka fått utbyta domarsätet mot
de anklagades bänk, av den psykiatriska vetenskapen förklarats ej
tillräknelig för sina brott. Vad skall folket få för aktning för
rättsväsendet, om en domare — därest han nu varit sinnessjuk — opåtalt
fått fungera under sådana förhållanden, och vad skall man tro om
de domar, som han under sitt förmenta sinnestillstånd avkunnat?
När en annan framskjuten, in i det sista betrodd man rätt nyligen
förklarades mindre tillräknelig blott intill en viss dag men
otillräknelig för senare begångna brott, frågar man sig, om det kan ligga inom
psykiatrikernas möjlighet att så noggrant efteråt kunna fixera
övergången från ett sinnesstadium till ett annat; om denna retrospektiva
förmåga övertygades f. ö. icke heller domstolen, som korrigerade
läkarvetenskapens utsago.
En annan konsekvens av en brottslig ämbetsmans
otillräknelighetsförklaring har blivit, att hans bortovaro efter domstolsutslaget för
sinnessjukvård blott räknas som sjukledighet. Formellt skulle han
följaktligen vara berättigad att efter utskrivning få återgå till sin
tjänst. Krav på att återfå sin befattning i en stadskommun reste
också — för att taga ett exempel — en sålunda utskriven
förskingrare, vilkens otillräknelighet påtagligt hade sin rot i alkoholism.
Särskilda arrangemang måste vidtagas för att förhindra något så
stötande som att en förskingrande ämbetsman finge njuta samma
förmåner som en oförvitlig kollega.
För att en brottsling skall bli förklarad straffri eller mindre
tillräknelig stadgar strafflagen, att sinnestillståndet skall ha
uppkommit »utan egen skuld». Det är möjligt, att uttrycket ej tillerkännes
någon större relevans och att sinnessjukläkarna finna upphovet till
en psykisk sjukdom värt mindre beaktande än angelägenheten att
häva densamma. Rättsmedvetandet accepterar dock icke utan vidare
en sådan medicinsk uppfattning. Det vill i det citerade uttrycket se
en lagstiftarnes anvisning, att det icke skall räknas helt som
oförskyllt, om en person t. ex. genom alkoholism eller allehanda
utsvävningar råkar i ett tillstånd, som fött brottet. Icke minst på detta
område ruvar faran för att den oeftergivliga regeln om likhet inför
lagen antastas. En arbetare har ju sällan vare sig råd eller tid att
skaffa sig en massa vanor eller excentriteter, och en torpargumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
