Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Ny riksdag i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
cerat svenskvänliga propaganda anses ha åtminstone en viss
symptomatisk betydelse. Slutligen bör här anmärkas, att äktfinskhetens
stortaligaste företrädare i riksdagen, professor Heiskanen, denna
gång fallit igenom. Fördelen ur svensk synpunkt är diskutabel —
Heiskanen hade ett visst agitationsvärde såsom avskräckande
exempel — men händelsen kan möjligen tyda på ökad omdömesförmåga
hos den finskspråkiga väljarkåren.
Å andra sidan är den vågmästareställning mellan socialdemokrater
och finsk borgerlighet, i vilken svenskarna nu komma att befinna sig,
djupare sett föga avundsvärd. Socialdemokraterna äro möjligen
beredda att i språkfrågan bjuda ganska mycket för att uppnå ett
förnyande av samarbetet från den Schaumanska tiden. Men samtidigt
riktas på många håll bland Finlands svenskar en vass kritik mot
folkpartiets ledning för dess förmenta eftergivenhet mot
vänsterelementen och dess oförmåga att uppnå samförstånd med den finska
högern. Kritiken riktar sig i själva verket mot förhållanden, som
tillhöra ett för åtskilliga år sedan passerat stadium, och förefaller ur
den synpunkten ganska orättvis, i synnerhet som det sannerligen icke
är svenskarnas fel att samlingspartiets äktfinskliet uteslutit allt
samarbete mellan dessa båda grupper. Men det är klart att varje
tillmötesgående mot socialdemokratien skulle medföra allvarliga
risker för en upplösning inom svenska folkpartiet, som i sista hand
endast skulle komma den finska språknationalismen till godo. Det
problem, som möter partiets parlamentariska ledning, är sålunda
utomordentligt svårlöst, och det blir inte lättare därför att stora
delar av den svenska ledande klassen försmå att aktivt deltaga i
iioli-tiken och föredraga att sköta sina privatangelägenheter och —
kritisera på avstånd.
Den skandinaviska orienteringen har genom valresultatet fått både
folkets godkännande och en förstärkt grundval, detta trots att frågan
knappast spelat någon som helst roll i agitationen. Från början torde
denna nyorientering, vilken för rikssvensk opinion måhända kom en
smula plötsligt, ha orsakats direkt av militärpolitiska beräkningar.
Ehuru den finska statsledningen säkerligen ej gör sig några
förhoppningar om att omedelbart få till stånd ett defensivförbund med
Sverige, kom man dock småningom till klarhet om att den dittillsvarande
politiken, innefattande ett slags tyst garanti för de baltiska staternas
integritet, var alltför riskabel och måste övergivas. Valet stod
därefter mellan öppen tyskorientering och skandinaviskt samarbete. Att
det förstnämnda alternativet åtnjöt starka sympatier inom såväl
vissa svenska som —• framför allt — finska högerkretsar, är
obestridligt. När regeringen i samförstånd med riksdagspartiernas chefer
likväl icke slog in på denna väg, berodde det främst på två saker:
dels att man hyste farhågor för att Finlands neutralitet vid
sannolika krigsfall skulle bli svår att bevara, dels och framför allt på att
den rent militärt erbjöd mycket stora svårigheter. Den skandinaviska
orienteringen framstod därför såsom en nödvändighet och blev så
mycket mera lockande som Finland därigenom befriades från den
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
