Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kring en debatt i Genève. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft en tanke på att realisera detta slag av socialt
framstegsarbete, har redan åstadkommit verkningar, som måste komma att
allvarligt gå ut över ett framträdande kulturfolks
försörjningsmöjligheter och bliva en källa till nya ekonomiska svårigheter
och ny social oro, som i sin tur medföra en inneboende tendens
till spridning över ännu vidare områden och påkalla nya
förtvivlade åtgärder för att komma till rätta med situationen. I
själva verket har därigenom arbetsorganisationen i stället för att,
sitt program likmätigt, tjäna den sociala freden, blivit en social
orosstiftare av betydande mått.
De internationella institutionerna — Nationernas Förbund och
Arbetsorganisationen — hava omsvepts av töcken, vari såväl
beundrans heta dunster och det oresonliga hatets kyliga dimmor
mötas. De äro dock icke minst genom sin centrala ställning i
nutids stats- och kulturliv värda ett bedömande, där utrymme
icke bör givas för affekternas heta och kortsynta avväganden.
Utan risk att förfalla till en negativ klandersjuka, snarare då till
en banal truism, kan man emellertid konstatera, hurusom
Genève-institutionernas verksamhet i många avseenden utvecklat sig på
ett sätt, som har föga gemenskap med deras stora uppgifter och
danarnas tillkännagivna syften. Under det Nationernas Förbund
åstadkommit ett eklatant fiasko, när det gällt att verksamt
förhindra krig och att skydda medlemmarnas statliga integritet, har
arbetsbyrån genom sin passiva inställning till företagsamma
manipulationer och hela sin verklighetsfrämmande inriktning
lyckats åstadkomma resultat, men sådana som långt ifrån tjäna
den sociala freden och en sund framstegspolitik.
Likaväl som folkförbundet — vars konstruktiva brister blivit
så uppenbara att ett genomgående revisionsarbete numera överallt
är ett allmänt omfattat önskemål — måste arbetsorganisationen
bliva föremål för en genomgripande förändring. I första och även
i sista hand måste denna förändring bliva en sinnesändring. Den
måste återtaga en ställning, som den möjligen haft under sina
allra första år, då den ännu var relativt fristående från
påverkningar av parterna på arbetsmarknaden. Det går icke för sig att
denna institution får utnyttjas som realisationsfaktor för
oöverlagda reformprojekt med vittgående och allmänfarliga
verkningar. Den måste i långt större utsträckning än hittills varit
fallet beakta de ekonomiska problemen. Arbetsbyrån, där nu
hundraden och åter hundraden av tjänstemän använda sin tid till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
