Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Island. Av Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Tunberg
ett folk. leke minst skola alla av nordisk stam erkänna detta.
Men den politiska livaktigheten får ej övergå till verklig
söndring, då de personliga synpunkterna tränga undan de sakliga.
Samverkan och gemensamt ansvar skola dock alltid stå som de
bärande lösensorden över de parlamentariska församlingarnas
rådslag.
Ej minst Islands historia har här tunga lärdomar att ge dem,
som kunna förnimma och förstå.
Det äldsta isländska samhället fick på grund av allbekanta
historiska omständigheter en säregen och dock typiskt nordisk
samhällsbyggnad. De rättsbildande och rättskipande
samhällsfaktorerna iitvecklades i rik blomstring, men de i egentlig mening
verkställande saknades. Huru germanskt! Huru nordiskt! Den
verkliga aktionen i samhällets tjänst ålades icke någon eller
några utan påvilade alla medborgare gemensamt i lika måtto.
För visso en stolt tanke och en tanke, som bör ligga såsom
grundprincip innerst inne i staternas kärna. Men såsom praktisk regel
i livets vardaglighet blir en sådan grundsats till sina verkningar
just motsatsen till vad den åsyftat, den leder till samhällets
kraftlöshet, upplösning och död. Att den på Island till en tid kunde
leva och tillämpas utan landets snara undergång, berodde främst
på det enastående förhållandet att Island länge saknade egentlig
utrikespolitik. Ingenting utifrån eller hotande trängde med
övermäktig kraft på och kallade till enhet och samling i rådslag och
handling. Då situationen i detta avseende förändrades, kommo
emellertid den isländska statsförfattningens svagheter fram. I
förtärande partisplit runnö landets krafter bort, och Islands öden
länkades snart efter utomståendes vilja.
Lyckliga tidsomständigheter hava återskänkt Island dess
politiska självständighet. Det är lättförklarligt, att Islands folk
inför de nya, stora och lockande statsproblemen gripits av iver och
arbetslust. Det är också lättförklarligt, att det — kanske ej minst
med hänsyn till sina politiska traditioner — splittrat sig på
tämligen olika fram-marschvägar. Men man hoppas livligt, att när
tävlingsropen på dessa vägar bliva alltför gälla, besinningens
signal skall ljuda. Det är dock gemensamma öden det gäller,
gemensam välfärd och lycka, och med sådana höga värden på spel
kan saklöst offras mycket av även angelägna enskilda intressen
och meningar. Man har också på känn, att isländingarna ur sin
stora och märkliga historia kunna draga den facit, att kringsynta
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
