Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Vår nyaste historia. Av Gunnar Heckscher - Rütger Essén: Sverige upplever världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
vår nyaste historia
Rutger Essén har i ett programmatiskt företal angivit syftet med
sin bok Sverige upplever världen (Sthm 1935, Lindfors bokförl., pris
12: 50). Han gör en skarp boskillnad mellan sitt eget arbete och
såväl den vetenskapliga historikens studieresultat som en rent
krönikearta d framställning. Han eftersträvar, säger han, »full objektivitet
så långt det ostridiga materialet räcker», men ger dessutom uttryck
åt »en personlig helhetssyn», tydligen av den politiska åskådningens
karaktär.
Man kan utan tvekan ge honom rätt i »att ett verk av denna art,
hur man än ställer sig till hans tolkning av det historiska
sammanhanget..., likväl just nu fyller ett nödvändigt och äkta behov».
Frånsett framställningen av åren 1926—1935 (sid. 438—517), vilken på
ett beklagligt sätt skiljer sig från återstoden, utgör denna
redogörelse för Sveriges inre ocli framför allt yttre historia från
sekelskiftet ett utomordentligt värdefullt bidrag till vår litteratur. Det
kan ej heller av någon bestridas, att dess rent vetenskapliga värde,
den politiska subjektiviteten till trots, är högst betydande. Något
större mått av nya fakta presenteras visserligen ej, men
sammanställningen är intelligent och omdömesgillt utförd, och tolkningen av
händelseförloppet präglas genomgående av författarens
uppslagsrikedom och fängslande framställningskonst. Helhetsomdömet måste
bli, att boken såväl för vetenskapliga historiker som för alla politiskt
intresserade, oavsett partitillhörighet, kommer att vara så gott som
oumbärlig. Skall man härvidlag göra en reservation, kunde det
möjligen vara att läsaren helst bör ha någorlunda goda förkunskaper
innan han börjar studera den. D:r Essén har nämligen en ovanlig
förmåga att framlägga sina personliga synpunkter i en sådan form,
att de vid första påseendet te sig ännu mera övertygande än vid en
närmare granskning. Detta är emellertid intet fel hos boken eller
dess författare, kanske snarare ett bevis på den senares såväl
formella som logiska begåvning.
Någon redogörelse för innehållet kan naturligtvis ej här komma
i fråga. Det skulle endast bli ett tråkigt kompendium i nyare svensk
historia. Det torde även bäst motsvara författarens egna intentioner
att här upptaga några av hans idéer till diskussion.
En svaghet i arbetet måste sägas vara, att författarens kännedom
om den närmast föregående perioden icke är fullt tillräcklig. Han
synes bl. a. anse (sid. 22), att »den över bägge rikenas (Sveriges och
Norges) inre politik upphöjda, opartiska skandinaviska
unions-konungen» vid sekelskiftet »sedan årtionden» var en fiktion. Detta
borde väl förutsätta att han någon gång existerat. Med undantag
för Karl XIII, vilken under sina sista regeringsår var till den grad
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
