Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Rysslands kanalsystem. Av Helge Strömbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela kontinentalmakten, och rationaliseringsbegäret har lett till
och leder fram till även den utrikes handelssjöfartens indragande
långt in på fastlandet. Det ligger intet verklighetsfrämmande
uti att dra in oceanfarten till Onega via Östersjön och Vita havet
eller att låta de stora tankångarna via Don och Volga hämta olja
direkt i Baku. Men att inom en 10—15 år få se t. ex. Moskva
förvandlad till hamnstad — åtminstone sommartid — icke blott för
pråmar och flodbåtar utan även för stora, lastdryga
handelsfartyg, som söka sig dit från norr via Stalinkanalen, från väster
genom Nevan och de stora sjöarna eller från söder uppför de
breda floderna, det synes förbluffande, men blir verklighet, därest
det gigantiska kanaliseringsprojektet fullföljes.
*
De ryska kanalsystemen ha förvisso främst ekonomisk
betydelse, men de kunna under krigstid även bliva av stort
militärt värde.
De ryska femårsplanernas mål är, som redan av Lenin angivits,
att ställa den ryska industriella, speciellt den krigsindustriella,
försörjningen på egna fötter. Kan detta ske, bortfaller en av de
största nackdelarna i det europeiska Rysslands geografiska läge,
den nämligen att tillförseln lätt kan strypas vid Östersjöinloppen
respektive Dardanellerna. När detta skedde under världskriget
var den tredje tillförselvägen, den från Ishavet in till landet, icke
färdig. Nu är den det i dubbel måtto, då järnväg förbinder
Leningrad med de till följd av Golfströmmens inflytande ständigt isfria
hamnarna på Murmankusten (Alexandrovsk, Kola, Murmansk)
och då Stalinkanalen är användbar så länge sjöfart kan gå fram
genom Vita havet, d. v. s. omkring 6 månader av året. Skulle
under ett kommande krig Ryssland icke vara självförsörjande,
står landet sålunda nu betydligt bättre lottat än under
världskriget i fråga om tillförselvägar.
Vad basering av ryska sjöstridskrafter beträffar öppna de
befintliga och särskilt de planerade kanalsystemen nya och
betydelsefulla möjligheter.
F. n. äro de ryska sjöstridskrafterna i Europa uppdelade på
Östersjöflottan och Svarta-havsflottan, varjämte en del lätta
fartyg äro permanent förlagda till den nyupprättade örlogsbasen i
Alexandrovsk på Murmankusten. Mellan Östersjöbasen och
Ishavsbasen kan efter Stalinkanalens färdigställande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0488.html
