Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska parlamentarismens vånda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»välfärdspolitiken» emotses icke utan en viss spänning, eftersom
denne Ådalslantman 1933 icke torde ha hört till
»välfärdspolitikens» ivrigaste tillskyndare och han dessutom tidigare gjort sig
känd som en mot modern socialpolitik mycket kritisk, ibland rent
av avogt stämd folkrepresentant. Med hänsyn till sina
uttalanden om flottan i försvarsdebatten kunde hr Janne Nilsson ha fått
en något bättre start; landets försvarsvänner hålla honom räkning
för att han genom att göra mellanpartiernas förslag till ett
oeftergivligt minimum hindrade en bondeförbundskompromiss nedåt
i försvarsfrågan, och de tillönska honom all kraft till jättearbetet
att föra den nya försvarsorganisationen ut i livet. Vad den nye
kommunikationsministern hr Heiding beträffar, har man
verkligen svårt att tänka sig att han, som väl icke ens
bondeförbundarna på allvar räknat till ministerämnena, skulle vara den
starke mannen att lösa den hart när olösliga frågan om bilismens,
järnvägarnas och sjöfartens inbördes konkurrens. Om
ministärens opolitiska medlemmar måste man med skäl fråga sig,
huruvida det kan vara till någon styrka för regeringen att betjäna sig
av personer, delvis nya i sina ämnesområden, oftast helt
främmande för den parlamentariska miljön och dessutom i avsaknad
av nödig auktoritet gentemot ämbetsverken. Det verkar nästan,
som om hr Pehrsson i Bramstorp vid valet av medarbetare
överskattat departementschefskapets lätthet, allrahelst som han själv
genom att också överta det ytterst arbetsamma
jordbruksdepartementet tydligen även som statsminister ämnar fortsätta sitt
mångsyssleri.
Ingen regering bör dömas i förväg, och ministären Bramstorp
skall värdesättas efter sina gärningar. Förunnas den ett långt
liv, kan det hända, att åtskilliga av de män, för vilka pressen nu
satt stora frågetecken eller vilkas namn väckt idel förundran,
skola ådagalägga stor skicklighet och förskaffa sig tillbörlig
respekt. De båda excellenserna veta säkerligen att etablera ett
effektivt vågmästeri. På grund av statsministerns — kanske också
handelsminister Ericssons — intima vänskapliga förbindelser med
hr Hansson har den nya regeringen utsikter att bedriva sitt
vågmästarspel under mindre ramaskri från socialdemokraternas sida
än den skolbildande hr Ekman fick sig till del. Personligen har
förvisso även den kraftfulle och självsäkre exc. Pehrsson större
förutsättningar att efterlikna hr Ekmans statskonst än den i sin
intellektualism mer självkritiske och tveksamme hr Andersson i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
