Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Dagens frågor 20 maj 1936
- Upprustningen i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upprustningen i Europa.
Orsakerna till den nu pågående upprustningen i
Europa, ja, i hela världen äro många. Främst
märkbar är kanske den allt svagare tilliten till Nationernas förbund som
fredsbevarande faktor, särskilt efter dess under den
italiensk-abessiniska konflikten visade oförmåga att stödja en av en annan stat
angripen förbundsmedlem. Ur denna bristande tillit har framväxt
uppfattningen att det under den närmaste framtiden måste åligga
varje enskild stat att själv sörja för sin nationella säkerhet.
Men det finns även andra orsaker att i detta samband peka på.
Tysklands utträde ur Nationernas förbund år 1933 och dess senare
öppet proklamerade avsikt att bygga upp sitt försvarsväsende på
den allmänna värnpliktens grund och utan de hämningar, som
Versaillestraktatens bestämmelser inneburo, skapade hos de flesta av
dess grannar en känsla, som milt kan karakteriseras med ovisshet
om vilka de närmaste åtgärderna i militärt hänseende från
Tysklands sida skulle bliva. Även exneutrala stater i Tysklands närhet
som exempelvis Holland och Schweiz bibragtes av dessa händelser
en känsla av att man på ett annat sätt än tidigare var nödgad att
sörja för sin integritet.
Till dessa känslor av ökad internationell osäkerhet har även
utvecklingen på det militärtekniska området bidragit. I de pågående
diskussionerna om ett kommande krigs natur är det framför allt två
nya faktorer i krigföringen som framträtt, nämligen dels
flygvapnets och dess stridsmetoders tekniska utveckling under tiden efter
världskriget, dels lantstridskrafternas utnyttjande av motoren och
pansaret i förening för att sätta upp lättrörliga och slagkraftiga
strids- och pansarvagnsförband.
Hänsynen till de faror, vilka hota från luften, har bringat alla
stater att vidtaga mera eller mindre omfattande åtgärder mot
luftangrepp. Frågan om civilbefolkningens skyddande har på de flesta
håll ansetts utgöra ett nationellt försvarsproblem av första
ordningen. Därutöver har en kapprustning i luften begynts, där
stormakterna gå i spetsen. Sovjetunionen, Frankrike och Storbritannien
torde hittills kvantitativt haft ledningen, men Italien och Tyskland
följa nära efter. Samtliga dessa stater räkna säkerligen f. n.
luftflottor om 1,000—2,000 moderna flygplan vardera.
Den allmänna osäkerhetskänslan har på flera håll framtvingat
åtgärder till förstärkning av gränsskyddet. Så ha under de senaste
8 åren i Frankrike nedlagts över 5 miljarder francs på utbyggnad
av befästa zoner i flera linjer bakom landets gräns mot Tyskland.
Holland, Belgien och Schweiz ha likaledes vidtagit åtgärder för
förstärkning av sitt gränsskydd. Allmänt kan man utläsa en strävan
att utnyttja den moderna tekniken för att kvalitativt förbättra
stridsmedlen. Införandet av motoriserade förband och
stridsvagnsvapnets utveckling är redan antydd. England har varit
föregångslandet i fråga om motorisering. Nyligen har 8 kavalleriregementen
transformerats i motoriserade enheter, hos vilka endast namnet och
däri liggande traditioner påminna om det ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0443.html
