Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Stockholm anfalles från luften — —? Av Richard Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och flygbaserna måste sålunda bliva utan jaktförband, såvida
icke Stockholmsförsvaret skall splittras och staden någon tid av
dygnet lämnas utan jaktskydd. Det måste betecknas som
beklagligt, att icke en andra jaktflottilj kunnat uppsättas, och
förvånande, att icke på något håll detta behov beaktats.
I fråga om det civila luftskyddet har regeringen såväl genom
sin proposition som genom den i dagarna tillsatta utredningen
ånyo undvikit att taga den så väl behövliga statliga ledningen.
I själva verket förelåg redan för två år sedan — vilket även
framgår av försvarsministerns yttrande till statsrådsprotokollet —
alla förutsättningar för att regeringen skulle ha kunnat fattat
beslut om hur det civila luftskyddet borde planläggas och ledas.
Chefen för generalstaben hade då framlagt ett förslag, som
godkänts av alla berörda myndigheter, samma förslag, som sedermera
även försvarskommissionen ansett sig böra förorda och som såväl
mellanpartierna som högerpartiet motionerat om. Enligt detta
förslag skulle planläggningen och ledningen av luftskyddet åvila
en luftskyddsbyrå inom socialdepartementet och ute i landet
länsstyrelserna. Innan denna organisation kommer i gång och får
verka blir aldrig det civila luftskyddet — eller ens
undersökningen av hur det kan ordnas — enhetligt lett och få icke heller
åtgärderna det praktiska värde, som avses. En fortsättning på de
utredningar, som pågått sedan 1918, kan under inga förhållanden
föra luftskyddet framåt.
Sedan försvarskommissionens betänkande avgavs, har det
abessinska fälttåget givit en ny lektion i det moderna krigets
gestaltning och behovet av luftförsvar. Det måste dock påpekas, att
erfarenheterna från Abessinien om flygvapnets verkningsfulla
insatser icke kunna direkt omsättas på svenska förhållanden. Å ena
sidan har det italienska flygvapnet haft att verka mot en
okunnigare och mer odisciplinerad befolkning än den svenska, liksom
också de abessinska lerhyddorna och tälten givetvis varit lättare
att förstöra än våra svenska tegel- och betonghus. De abessinska
s. k. luftvärnsvapnen ha säkerligen varit kulsprutor av äldre
konstruktion och sannolikt även med bristfällig ammunition och
aldrig vad vi mena med luftvärnskanoner. Men å andra sidan
voro Abessiniens förvaltning och folkförsörjning på intet sätt så
känsliga som de svenska, och något försörjningskrig i egentlig
bemärkelse har med flyget aldrig kunnat utföras av italienarna.
Icke förty visar det ostafrikanska fälttåget vilka oerhörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
