Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sveriges försvar och Nordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. n. betecknas som ett maximiprogram och överhuvud göras
beroende av viljan i andra nordiska länder att sörja för sitt försvar.
Kommendörkapten Strömbäck avslutar sin bok med följande
satser: »Bjuda oss icke stormvarningarna uti den nordiska
odelbara fredens intresse skjuta andra, mindre viktiga frågor åt sidan
och koncentrera oss på en, den nämligen att skapa makt? Makt
för att giva bättre klang åt vår stämma i Nationernas förbund,
makt för att med eller mot folkförbundet, eller om detta upplöses,
stormaktskoalitioners vilja förebygga att ett krig utsträckes över
det nordiska intresseområdet, och makt slutligen för att mot våld
försvara Nordens urgamla frihet.»
Därför att rätt ej längre tycks kunna garanteras småstater utan
att dessa kunna sätta makt bakom sina ord, kunna de nordiska
staterna ej släppa ur sikte att styrkan av den samlade kraft, som
de kunna prestera, blir avgörande för den respekt, som
stormakterna komma att visa ett fredsälskande men också frihetsälskande
Norden. Det nystartade Balkanförbundet, i viss mån även Lilla
ententen, äro typiska produkter, framvuxna ur känslan av
närbelägna småstaters behov att sluta sig till varandra. Ett Norden,
där alla de fyra staterna sörjt för sitt försvar i en utsträckning,
som motsvarar det internationella lägets försämring, skulle
tillsammans kunna prestera en militär kraft, som alla måste ta
hänsyn till. Sålunda blir den bombplansstyrka, som riksdagen nu
torde stanna för, trots beskärningen av myndigheternas
fordringar med tiden så ansenlig, att den ej kan lämnas utanför
räkningen. Bibringas stormakterna den insikten, att en kränkning
av Nordens integritet medför risk för att fyra till försvar väl
rustade stater gemensamt insätta alla krafter att avvisa
fridstöraren och inkräktaren, skulle de helt visst betänka sig mer än en
gång. Ännu äro de nordiska ländernas försvar ej nog starka
och ännu torde stormakterna ej frukta att behöva möta en
gemensam nordisk försvarsfront. Norden utgör ännu icke den makt,
vartill förutsättningar finnas. Men möjligheter saknas ej att med
eftertryck kunna föra och hävda en nordisk neutralitetspolitik.
Framtidens väg borde, vare sig inom eller utom folkförbundet,
bli ett intimare nordiskt samarbete för att kunna ersätta, vad
folkförbundet synes urståndsatt att skapa — ett värn för den
okränkbara nationella friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
