Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Ungerns dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
gångrar — skog, järn, kol, olja — förmörkade dessutom Ungerns
ekonomiska framtid.
Det var en fred, som Ungern förklarade sig aldrig kunna tolerera;
dess hat mot den har sannerligen ej minskats, då chauvinistiska
rumäner och tjeckoslovakiet’ förstört en del monument över ungerska
personligheter. De tre grannstaterna, som hemfört ett gott byte,
funno också Ungerns bitterhet så pass oroväckande, att de 1920
bildade det sedan så mycket omtalade tremaktsförbundet Lilla ententen.
Ehuru det spända förhållandet något mildrades, när Lilla ententen
1924 förklarat sig vilja garantera Ungerns oberoende, sökte ungrarna
ivrigt efter bundsförvanter. Ekonomiskt fick det vid flera kritiska
tillfällen hjälp av Frankrike och Nationernas förbund. Greve Bethlen
trodde sig också lios Quai d’Orsay kunna vinna en viss sympati för
Ungerns krav. Den ungerska falskmyntareaffären 1926,
Stavisky-skandalen och kungamordet i Marseille voro dock händelser som —
hur väsensskilda de än kunde synas — hade det gemensamt att de
ställde Ungern i en olycklig dager inför fransk opinion. Därtill kom,
att Lilla ententen var en maktfaktor, vars vänskap det låg Frankrike
varmt om hjärtat att till fullo bevara. Det är därför förståeligt, att
fransk utrikespolitik fullföljde belt andra mål än att riva upp
Tria-nonfreden. Lösningen av svårigheterna såg man på franskt och även
tjeckiskt håll i en tull federation mellan Donaustaterna, byggd på
ömsesidig preferens. Till följd av Italiens och Tysklands motstånd på
fyrmaktskonferensen 1932 rann tillsvidare den s. k. Tardieuplanen ut
i sanden. Det ungerska närmandet till Frankrike ledde sålunda icke
till önskat resultat, ocli då trots lörd Rothermeres energiska kampanj
i Daily Mail för Ungerns sak även Foreign Office visade sig ytterst
kyligt, föreföll Ungern att stå ganska isolerat.
Österrike och Italien, med vilka Ungern slutit handelsavtal, visade
sig dock villiga till samarbete med den hårt prövade ungerska
nationen. Ett samgående med Ungern syntes också Mussolini allt
önskvärdare, ju mer hans inringningspolitik mot Jugoslavien
aktivisera-des. Romprotokollet i mars 1934 skapade så brobyggnaden Rom—
Wien—Budapest. Därvid förbundo sig Österrike, Ungern och Italien
att uppträda gemensamt i frågor rörande Donauområdet, varjämte
en del ekonomiavtal ingingos. Detta protokoll, ibland även kallat
Donauprotokollet, gjorde det för alla uppenbart, att Italien var berett
att förhindra Österrikes Anscliluss till Tyskland. Men vad- betydde
det för Ungerns del, blott protokollet vore en fasad, och bakom denna
dolde sig föga mer än för Ungerns veteexport förmånliga avtal.
Mussolini framhöll visserligen flera gånger, att han ansåg en revision
av Trianonfreden önskvärd, men dessa deklarationer tedde sig till
sitt värde ganska platoniska, när ban under loppet av år 1934
alltmer syntes böjd för att sluta upp på Frankrikes sida.
Österrikes och Ungerns beslut i Genève att ej biträda beslutet om
sanktioner mot Italien ådagalade tydligt, att Ungern alltjämt
räknade på Italiens vänskap. Så länge Italien spände alla sina krafter
för att segerrikt och snabbt kunna avsluta kriget mot Negus, föreföll
365
26 — 36240. Svensk Tidskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
