Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Sverige och Finland år 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
i Finland. Det förefaller dock, som om den svenska regeringen
tillmätt de tyska démarcherna alltför stor illfundighet och arglistighet.
Den tyska utrikespolitiska ledningen var som hekant tudelad och
oenhetlig — vid sidan av utrikesdepartementet opererade
generalstabens Sektion Politik — och det förefaller ej osannolikt, att det tyska
utrikesdepartementet med von Kuhlmann i spetsen handlade efter
riktlinjer, som föga äventyrade Sveriges intressen. Det kan också
antecknas, att det tyska utrikesdepartementet beträffande
Ålandsfrågans upptagande vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk visade icke
ringa tillmötesgående mot Sverige.
Den finska regeringen å sin sida var med hänsyn till Ålandsfrågan
föga angelägen om en större hjälpaktion från Sverige. Den befarade,
att en dylik skulle åtföljas av svenska motkrav på Åland. Finland
liade, när krisen blev akut, så djupt engagerat sig med Tyskland, att
det ansåg sig kunna lösa frigörelsefrågan i huvudsak utan
medverkan från Sverige. Denna finska likgiltighet för direkt svensk
militär-hjälp utgör en av problemets kärnpunkter. Sedd från den militära
effektivitetens synpunkt måste frågan 0111 vapenlicenser ocli
vapen-transitering, vilken gärna förts fram i diskussionens förgrund, spela
en relativt mindre roll. Den svenska regeringens hållning i
vapen-frågan avspeglade dock tänkesätten inom det då officiella Sverige
och har som sådan sin stora principiella betydelse.
Vid behandlingen i den svenska regeringen av de linska
framställningarna om vapenlicens och transitering blottades, såsom tydligt
framgår av Hellners memorandum, den oenhetlighet och den
disharmoni, som i många väsentliga punkter präglade denna
koalitionsregering, även om den för samtiden utåt lyckades bevara skenet av
kompakt fasthet. Medan stats- och utrikesministrarna voro benägna
att ge Finland ett handtag, vägrade de socialdemokratiska
ledamöterna bestämt att lämna sitt bifall därtill. För dem gingo
klasshänsyn och internationella arbetarintressen före allting annat. I
betraktande av socialdemokraternas opposition — som ute i landet tog sig
de mest ultimativa uttryck — och av fruktan för en regeringskris
ansågo sig stats- och utrikesministrarna ej böra till det yttersta
hävda sin mening. Licens beviljades endast för ett mindre parti
vapen, som upphandlats i landet, varjämte regeringen vidtog
omfattande åtgärder för konvoj av en tysk vapenexpedition till Finland.
Likaledes ställde sig tydligen regeringen i princip ej absolut
avvisande till vapentransitering från Danmark, blott en direkt begäran
0111 viss licens inlämnades. Stödd på generalstabschefens avstyrkande
motsatte sig regeringen däremot utelämnande av vapen ur svenska
förråd. Lägges allt till allt, kan regeringen i vapenfrågan alis icke
sägas ha stått rent negativ. Å andra sidan får man icke minst av
memorandum det intrycket, att regeringen i denna fråga borde haft
möjlighet att följa utrikesministerns varmhjärtade stödförslag, helst
som dessa vapentransporter enligt Hellners framställning i
regeringen »enligt folkrättens grundsatser icke strede mot en strikt
neutralitet». Framför allt bekräftar memorandum den underminering
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
