Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Medelklassens kris. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikedomar vid sidan av de adliga jordegendomarna och därmed
en ny, borgerlig överklass vid sidan av den gamla aristokratien.
Egendomligt nog utgör denna sociala nybildning — som sålunda
utbrutits ur och upplyfts över det egentliga medelklasskiktet —
i likhet med arbetarklassen en intensivt uppåtsträvande
samhällsgrupp, den åtnöjer sig ej med uppstigandet över medelklassnivån
utan eftertraktar en definitiv sammansmältning med den gamla
aristokratien. Här synes föreligga en social motsvarighet till
horror vacui, en olust inför klasslöslieten eller placeringen
emellan tvenne samhällsklasser, inför en traditionslös tillvaro vid
sidan av stånds- eller klassgemenskapen. Anhopningen av
rikedomar leder undantagslöst förr eller senare till sådana
förändringar i samhällsställningen, att den motsvarar den ekonomiska
nivån. Sedan den direkt produktiva och rikedomsbildande
verksamheten bedrivits under några generationer, tvingar det
inneboende behovet av ömsesidig korrelation mellan förmögenhet,
bildning och socialt erkännande den yngre generationen att
övergiva själva rikedomssamlandet och att i stället använda den
ackumulerade förmögenheten på ett mindre produktivt men mera
förnämt sätt, till högre studier eller konstnärlig verksamhet, till
officers- eller annan specialutbildning eller blott till sport och
societetsliv, till mecenatskap eller filantropisk verksamhet, till en
distingerad men övervägande passiv tillvaro med
sysselsättningar, anläggningar eller samlingar så att säga vid sidan av de
ekonomiska kategorierna såsom huvudintresse. All dylik
improduktiv förmögenhetsanvändning har en benägenhet att förkorta
avståndet till den gamla aristokratien och förlänga avståndet
samt markera avskildheten från medelklassen, att sålunda liksom
under en social karenstid förbereda det slutliga inträdet i det
översta skiktet. Det moderna samhället uppvisar — i motsats till
det äldre samhällets uppdelning av överskiktet i en andlig och
en världslig aristokrati — en, om man så får uttrycka saken,
tredelad överklass: vid sidan av den gamla aristokratien en grupp
ägare och skapare av betydande mobila men också mindre
varaktiga förmögenheter och såsom förbindelseled mellan dessa en
intellektuell överklass, som i stor utsträckning övertagit adelns
ursprungliga funktioner, sådana som krigstjänst och hovtjänst,
diplomati och förvaltning, och som sålunda nyrekryterat
ledarposterna i samhället.
Därmed har elitvandringen nått sin sociala höjdpunkt, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
