Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Medelklassens kris. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELKLASSENS KRIS
Av fil. kand. C. O. PETTERSSON, Stockholm
I.
De grupper, som pläga sammanfattas under begreppet
medelklass, representera ett relativt senkommet inslag i samhällsbilden.
Primitiva samfund förete föga av klassbildning och social
differentiering utöver arbetsfördelningen mellan könen. Och även
sedan arbetsfördelningen och den fortgående sociala
funktionsfördelningen utkristalliserat skilda yrkesgrupper och stånd, dröjer
det ännu länge, innan någon egentlig medelklass kan urskiljas.
Uppdelningen i härskare och behärskade, i adel och ofrälse, i fria
och slavar, i överklass och underklass, är från begynnelsen
alltför skarp och ovillkorlig för att lämna utrymme åt förmedlande
mellangrupper. Men såsom en produkt av den sociala
differentieringen uppstår — huvudsakligen i städer och andra
befolkningscentra — liksom på gränsen mellan herreklassen och den i
feodalsamhället kuvade, bundna och betungade allmogen en
övergångsgrupp av fria köpmän och hantverkare — eller köpstadsmän och
gärningsmän som de kallades i Sverige, där deras näringsfång
skyddades dels genom en särskild stadslag, dels genom kungliga
brev och privilegier — vilka sålunda ej voro underställda
länsherrens maktutövning och jurisdiktion. Den moderna
medelklassen kan sägas utgöra en utvidgning, en fortsättning i förstorad
upplaga, av detta vid sidan av feodalväsendet framväxande stånd
av borgare.
Det råder emellertid en typisk skillnad mellan det gamla
borgarståndet och nutidens medelklass, en skillnad, som är att
återföra på ståndssamhällets allmänna kännetecken: ståndens
slutenhet och exklusivitet, varje stånds begränsning gent emot
andra stånd. I beteckningen tredje ståndet, Frankrikes tiers état,
får denna begränsning, synes det, en särskild betoning: detta
stånd är något annat än adeln och något annat än prästerskapet.
Visserligen har också medelklassen något av denna negativa
bestämdhet — ty redan till sitt begrepp måste medelklassen vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0332.html
