Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Inför avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför civ görandet
ens gjort något försök att klarlägga förhållandet mellan
försvarets uppgifter och organisation: först i debatten upplyste
statsministern om att 1925 års »neutralitetsförsvar» bildat det
principiella underlaget. Kostnadsramen är politiskt väld och umbär
varje militär motivering, likaså den starkt förändrade
proportionen mellan de olika försvarsgrenarnas anslag. Hela detta
godtyckliga tillvägagångssätt markerar ett återfall i det politiska
självtillräcklighetssystem, som man trodde slut i och med att
försvarskommissionen lyckats uppnå ett visst — låt vara
ofullständigt — förtroendefullt samarbete mellan militära och politiska
kretsar. Genom att regeringsförslaget tillkommit inträ muros, utan
kontakt med ledande sakkunskap inom vissa vapenslag, har det
rivit bryggorna till flertalet av dem, som skola ha ansvaret för
den nya försvarsordningen; detta utgör regeringens andra
ödesdigra psykologiska missgrepp. Till allt detta kommer, att
försvarsminister Vennerström, genom sitt förflutna passande som
nedrustningsminister och av läget därför nu ställd »offside»,
fullständigt saknar den personliga auktoritet, som skulle kunna ge
hans fåmälda dekreterande uttalanden vitsord framför
sakkunskapens.
Vill man summera, kvarstår att regeringsförslaget efterlämnar
intrycket av klenmod och vacklan in i det sista. De många
editioner, i vilka socialdemokratiska försvarsbud förelegat, bestyrka
denna tvehågsenhet. Läsarna av propositionen bibringas aldrig
en uppfattning, att detta är ett oryggligt bud vare sig uppåt eller
nedåt. Liksom regeringsförslaget sakligt icke erbjuder trygghet,
har regeringen genom hela sitt uppträdande i försvarsfrågan
själv sörjt för att den förlorat folkets tillit. Denna tillit torde
ej kunna återförvärvas, även om regeringen i slutupploppet skulle
vara benägen att sträcka sig högre upp på kostnadsskalan eller
skänka sitt stumma bifall åt en borgerlig uppgörelse. Det var
denna djupa misstro, som för första gången slog emot
statsministern, när han den 1 april trädde in i de kamrar, där ban förut
vunnit sina segrar tack vare den skånska robur et securitas, ban
förstått att utstråla.
Statsministerns ottesång, högmässa och aftonsång lia alltid så
fort försvaret kommit på tal samma ingångsspråk: samförstånd.
Ingen skall förneka frasens makt över tanken, ingen det önskliga
i oeh för sig av samling i landets livsfråga. Men samförstånd kan
ej evalveras i regementen, bombplan och luftvärnskanoner, och
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
