Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Japan och yttersta Östern. Några fakta och synpunkter angående den japanska politikens mål och möjligheter. Av G. Guston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ignorera ingångna internationella förpliktelser, handlingens män
äro de dock och ledda av otrolig fosterlandskärlek. Hade Japan
haft statsmän och diplomater av samma sinnelag som
militärledarna, skulle nog ej de traktater, som garanterat Kinas s. k.
integritet, ha vunnit dess bifall; sannolikt hade ej heller
Washington- respektive Londonkonferenserna kunnat göra den beskärning
av de japanska intressena, som skedde. Det på bred front
uppvuxna missnöjet mot dessa eftergifter utlöste den reaktion, som
tvingade regeringen att begära landets utträde ur folkförbundet.
Detta steg var nästan helt dikterat av arméns män. Utan tvivel
ser Japan nu i Sovjetryssland sin verkliga fiende. Mindre
sannolikt är dock ett direkt anfallskrig mot Ryssland, ty japanerna äro
försiktiga nog att ej själva uppträda som aggressiv part utan blott
som stödjande maktfaktor — under sken av ordningens
upprätthållande. Man kan härvid urskilja två meningar i Japan om hur
det bör ställa sig till detta och andra internationella problem.
Den ena riktningen representerar försiktighetens
förespråkare. Dessa anse, att landet icke genom krigiska aktioner gör
någon bestående vinst. Risken för ekonomiskt sammanbrott till
följd av förlust av exportmarknader och inflation i de finansiella
svårigheternas spår kan ej uppvägas av möjliga militära
framgångar. Denna åsikt förfäktas av handelns och industrins män,
d. v. s. kapitalet, vidare av diplomaterna, som med största
missnöje betrakta militärernas intrång på sitt område, och ytterligare
av en stor del av vetenskapsmännen. I de båda stora partierna
finnas starka ehuru ofta dolda sympatier för den »pacifistiska» linjen.
Den aggressiva riktningen återigen är organiserad och ledd av
försvarets män och riktar sig i mycket mot kapitalets främsta
representanter, de fem stora husen Mitsui, Mitsubishi, Sumitomo,
Okura och Yasuda. Då såväl officerare som manskap
huvudsakligen rekryteras från enklare bondehem, står främst på deras
politiska program en förbättring av jordbrukarnas levnadsvillkor och
ett tryggande av den individuella förvärvsrätten. De arbeta på
att förebygga kommunismens spridning genom en inre »industriell
kolonisation», vilken går ut på att sprida ett större antal mindre
fabriker på landsbygden i stället för att låta jätteföretag,
kontrollerade av privatkapitalister, uppväxa i städerna. Grundtankarna
i denna industriella decentralisation ha viss frändskap med Henry
Fords idéer. Denna starka sociala tonvikt i den militära eller
aggressiva riktningens politik är verkligen ganska märklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
