Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsmarknadens problem för närvarande icke äro så starkt
aktualiserade, giva särskilda möjligheter för deras undersökning och
lösning sine ira et studio. Den Nothinska kommittén har på ett
lyckligt sätt för den allmänna meningen fastslagit, var problemen äro
att söka. Det är icke givet, att lagstiftningsvägen på alla punkter
är den lyckligaste för en omedelbar lösning; den inre
självreformeringens och den godvilliga överenskommelsens väg kunna
förvisso giva goda resultat, som naturligt inlemmas i den allmänna
reglering av organisationsväsendet, som samhället icke i längden
torde kunna undvara.
Ett samhällskrav är emellertid, att åren icke få till intet
förrinna. Med spänning väntade allmänheten en utredning, som
skulle giva något av värde till frågans lösning; den fick en
katalog, visserligen förtjänstfullt utarbetad, men likväl endast en
katalog över de föreliggande problemen. Man står i dessa
avseenden alltså allt fortfarande vid utgångspunkten och riksdagens
framställning om utredning beträffande åtgärder till
arbetsfredens främjande har ännu icke föranlett någon regeringens åtgärd.
I en tid, då individens trygghet och säkerhet uppställes som ett
huvudmål för så mången politisk strävan, kan dock samhällets
skäliga krav på sin trygghet icke skjutas å sido. Det är lyckligt,
om samhällets fordringar i detta hänseende kunna fyllas genom
disciplinerad självverksamhet hos arbetsmarknadens
organisationer. En fullständig trygghet lärer dock väl ej vinnas på denna
väg. Samhällets reglering kan icke helt utebliva, men den bör,
så långt möjligt och så länge icke annans rätt kränkes, bygga på
ståndpunktstaganden, varom enighet råder mellan huvudparterna.
Det är till sist icke alltför ingripande och omfattande åtgärder
på organisationsväsendets område, som erfordras för
arbetsfredens skäliga säkrande, och sett ur ett vidare perspektiv, beröra
de icke i något avseende legitima organisationsintressen. Vinner
— med eller utan omedelbar lagstiftning — samhället tillbörlig
garanti för att arbetsfreden, i vad på organisationerna
ankommer, icke sättes i fara utan starka och bärande skäl, blir mycken
tilltänkt och eljest nödvändig lagstiftning överflödig och kan
begränsas till områden, där stora samhällsintressen eller menige
mans oförytterliga rättigheter äro kränkta eller hotade.
Samhället väntar den befriande och klargörande gärning, som
löser problemen under en tidsperiod, då förutsättningarne för en
lidelsefri diskussion av komplexet äro gynnsammare än på länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
