Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - Försvarsfrågans historia. Av G. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
riktig tidpunkt valdes, skulle under gynnsammare omständigheter en
övergång till anfall kunna ske och fienden tillfogas ett avgörande
nederlag.
Det är ju klart, att ett dylikt försvarssystem, som förutsatte
uppgivandet av stora delar av fädernejorden, aldrig kunde godtagas av
dem, som icke insågo, att det rådande inrikespolitiska läget knappast
lämnade den ansvariga ledningen något annat val. Vad man särskilt
tillvitade centralförsvarets målsmän, var de tid efter annan
uppdykande tankarna på huvudstadens flyttande till det inre av landet.
Denna tankegång var emellertid ur militär synpunkt fullt förståelig
och endast en konsekvens av de givna premisserna. Paralleller av
långt senare datum kunna även anföras. Sålunda flyttade ryssarna,
sedan de i världskriget förlorat östersjöländerna och Finland,
riksstyrelsens centrum från Petrograd till Moskva, ocli Kemål Pascha
förfor på liknande sätt, då han föredrog Angöra framför Konstantinopel
som säte för regeringen. I båda dessa fall var den gamla
huvudstadens ur strategisk synpunkt allt för utsatta läge huvudskälet för den
genomgripande åtgärden.
Under årens lopp kom centralförsvarstanken att undergå vissa
betydelsefulla förändringar, som ytterligare bidrogo till dess
misskrediterande. Anledningen därtill var, att den ursprungliga
försvarsplanen, särskilt beträffande fästningsbygge och den allmänna
värnpliktens utnyttjande, icke kom att fullföljas på sätt, som upphovsmännen
förutsatt.
Allan Janssons uttömmande framställning rörande dessa
förhållanden lämnar ett beklämmande exempel på, hur ett i och för sig riktigt
upplagt problem fullständigt förfuskas, därigenom att de sakliga
synpunkterna få träda tillbaka för politiskt mera opportuna. Det
förefaller som om de nutida bedömare, vilka klandra
centralförsvars-tankens upphovsmän, icke kunnat frigöra sig från nu rådande
väsentligt olika förhållanden. I en tid, då de vitt spridda truppförbandens
samling tog månader i anspråk, och då arméns styrka var långt
mindre än nu, var det icke möjligt att i tid möta en fientlig
landstigning vid kusten. Då järnvägarna och folktillgången bättre kunde
utnyttjas, förlorade centralförsvarsprincipen sitt berättigande och sina
anhängare.
Flertalet av de problem, som ställdes under debatt i samband med
försvarsfrågans behandling under 1800-talets förra hälft, upphöra
aldrig att vara aktuella. Försvarsplanens principer, avvägningen
mellan försvarsgrenarna, kostnadsfrågan, organisationsfrågorna och
många andra frågor diskuteras alltjämt med samma outtröttliga
energi. Det är då knappast ägnat att förvåna, att vi i referaten av
den tidigare förda diskussionen återfinna i ofta nästan oförändrad
form flertalet av argumenten från dagens föredrag och
tidningsuppsatser. Det är dock knappast något glatt igenkännande. En
beklämmande känsla av meningsutbytets sterilitet blir resultatet av eii
jämförelse mellan de oändliga debatterna och de positiva resultat de
medfört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
