Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - Sirk exit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
den nödtvungna landsflykten. Sirk blev aldrig diktator, ehuru han
hett åtrådde att nå detta mål.
Artur Sirks namn är intimt förbundet med den s. k.
frihetskrigar-rörelsen i Estland. Det var en organisation av samma typ som
Stahl-helrn i Tyskland, en sammanslutning av f. d. krigsdeltagare,
Initiativtagaren var general Ernst Podder, en av ledarna i frihetskriget.
Efter dennes död blev general Andreas Larka ordförande i, vad vi
skulle säga, riksorganisationen. Vid hans sida framträdde snart nog
advokaten Theodor Röuk, vilken under 1920-talets första år fungerat
soin inrikesminister i regeringen Akel. Ungefär vid samma tidpunkt
valdes advokaten Artur Sirk till ordf. i Revals
frihetskrigare-förening.
Organisationen arbetade, som redan av det sagda framgår, på
lokalföreningar, spridda över hela landet. Den hade bildats 1926 och
vann under de första fem åren av sin verksamhet ständigt ökad
anslutning. Under denna tid framträdde icke rörelsen med öppet
proklamerade politiska mål. Denna inställning stod emellertid ständigt
under diskussion, och bland dem, som ivrigt önskade, att man borde
politiskt engagera sig, finna vi Röuk och Sirk samt i deras släptåg,
utan att själv alltför markerat framträda, Larka.
Sedan Podder, som tillhörde »de gamla herrarnas» kategori, burits
till graven, trängde ungdomen på inom rörelsen, främst företrädd
av Sirk, Röuk och G. Delgk. Från 1931 är frihetskrigarrörelsen,
»wabs» som dess nom de guerre löd, att betrakta som en politisk
organisation med starkt antiparlamentarisk orientering. Som en
följd av denna direktionsförändring utträdde större delen av de äldre
reservofficerarna ur rörelsens led. Av den aktiva militären följde
egentligen endast Larka och några överstar de nya apostlarna.
Möjligheten till medlemsskap gavs nu också var och en, som så önskade.
Den gamla karaktären av ekonomisk stödförening för krigsdeltagare
övergavs. Man startade t, o. m. scoutorganisationen Unga örnar,
vilken verkade bland tonåringarna.
Vad syftade »frihetskrigarna» som politisk rörelse till? Frågan
är icke lätt att besvara. Full klarhet gav icke den under 1934 i Reval
förda stora processen efter rörelsens förbjudande ocli upplösning den
12 mars 1934. Emellertid gav den en hel del upplysningar om, hur
rörelsen på sistone arbetade. Påtagligt är, att ledarna icke helt
litade på dess förmåga att vid valurnorna erövra makten. Man hade
inom organisationen, vid sidan av de legala föreningarna, byggt upp
illegala sammanslutningar, i släkt med Hitlers S. S.-trupper,
arbetande efter militära förebilder och utgörande en sammanfattning av
de offentliga mötenas ordningsvakter o. s. v. De voro indelade i
kompanier och grupper. Medlemmarna måste underkasta sig
läkare-besiktning och med ed förplikta sig att icke levande ge sig åt
motståndaren.
Den agitation, som man bedrev, använde sig av ett ytterst hotfullt
språk. Man talade t. ex. om att kanonerna en dag skulle riktas mot
Domberget (»regeringskvarteret») i Reval. Officerarna i armén ocli
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
