Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 12 februari 1935
- 40-timmarsveckans genesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 12 februari.
40-timmarsveckans genesis.
Den italienska regimens lust att leva farligt
avsätter spår världen över, även till länder, som ej
drömt att handgripligt bliva ställda inför de direkta verkningarne av
denna regeringskonst. Knappt har den första diskussionen om
sanktionsproblemets förverkligande för vårt lands del lagt sig, innan vår
lagstiftande församling har att på ett annat område taga ställning
till ett italienskt initiativ, som med sällspord energi och
hänsynslöshet framförts på de internationella arbetskonferenserna och till slut
resulterat i en konvention, som av regeringen anbefallts till
ratificering. Underligt nog har Kungl. Maj:ts proposition om godkännande
av principkonventionen om 40 timmars arbetsvecka hos den svenska
allmänheten väckt föga uppmärksamhet. Intresset inom svensk
politik synes koncentrera sig kring viktigare uppgifter än
ställningstaganden, som till sin syftning innebära revolutioner på det
socialekonomiska området. Än mindre allmän torde kännedomen vara, att
detta ställningstagande i främsta hand avser att förverkliga ett
intresse av specifikt italiensk natur och av samma art som lett Italien
in på det abessinska äventyret. — Sedan decennier hava italienska
arbetare i stor utsträckning sökt och erhållit arbete i grannländerna.
Med krisens inbrott var det en naturlig åtgärd i de olika länderna att
i främsta hand befria sig från den främmande arbetskraften, och
särskilt Frankrike, som sysselsatte huvudparten av de emigrerade
italienarne, fann en bekväm lösning av sitt arbetslöshetsproblem genom att
hemsända de utländska arbetarne. Italien översvämmades av
hemvändande landsmän — enligt uppgift uppgående till ett antal av ända
till två miljoner — vilkas försörjningsproblem ökade redan förut
stora svårigheter i detta land. Alla medel att behärska situationen
söktes, även förtvivlade. Ett medel, som alltid ligger nära till hands
vid kriser, är en ransonering av arbetstiden; det tillgreps i Italien,
men det räckte ej. Blickarne sändes ut över gränsen till de gamla
arbetsplatserna; kunde även där en arbetstidsinskränkning ernås,
skulle, hoppades man, behovet av en italiensk arbetskraft på nytt
uppstå och en återströmning äga rum med därmed följande lättnad för
det italienska folkhushållet.
Samtidigt hade Amsterdaminternationalen trevande och försiktigt
sökt sig fram på liknande vägar och i resolutioner vid olika tillfällen
uttalat sig för arbetstidens sänkning, resolutioner, som ingen dock
på länge väntade betydelsefulla för praktisk politik. Strömmarne
möttes inom sitt naturliga verkningsfält, den internationella
arbetsorganisationen, där dessa makter, som tidigare aldrig kunnat dölja
sin kallsinniga inställning till varandra — den nationalistiska
fascismen och den internationella socialismen — nu ingingo fostbrödralag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0206.html
