Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hur utnyttjas vår levande försvarskraft? Av Sven Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur utnyttjas vår levande försvarskraft?
Av det redan anförda bör framgå, att den levande
försvarskraften i Sverige icke utnyttjas i den utsträckning, som skulle vara
möjlig. Utöver de reserver av utbildade värnpliktiga, vilka utgöra
ett nödigt komplement till härordningen, finnas reserver av
outbildad fullt vapenför personal, vilka icke kunna tillgodogöras
försvaret. Detta innebär, att den kontingent, som årligen uttages för
utbildning med vapen, icke motsvarar den verkliga tillgången på
vapenföra värnpliktiga. För att kunna bedöma detta spörsmål
måste man närmare skärskåda de principer, som legat till grund
vid bestämmandet av den årliga värnpliktskontingentens storlek.
Enligt 1901 och 1914 års härordningar uttogos för vapentjänst
så gott som alla vapenföra värnpliktiga. Härigenom skapades
möjlighet att i full utsträckning uttaga den levande försvarskraften.
Vid krigstillfälle inkallades emellertid endast så många årsklasser,
som oundgängligen erfordrades för att uppbringa förbanden till
krigsstyrka och fylla depåerna. Återstående årsklasser stodo i
reserv för organiserande av ytterligare truppförband ocli för
ersättning. Förfaringssättet, som kan benämnas
»tillgångsprincipen», förtydligas närmare av följande tabell.
Årsklasser
l:a—2:a 3:e—7:e 8:e—15:e
Outbildad (delvis utbildad: reserv Inkallade värnpliktiga (för de
krigsor-ganiserade förbanden) 1–1-r–f—––––––– Utbildad reserv krigsindustri m. ni. Utbildad reserv (ersättning,
reservtrupper, nyforma-tioner m. ni.)
Enligt tillgångsprincipen behöver man teoretiskt sett icke taga i
anspråk mer än de yngsta utbildade årsklasserna. Detta är av
betydelse dels ur samhällssynpunkt genom att de värnpliktiga i
åldersläget omkring 30 år till en början kunna sparas, dels ur militär
synpunkt genom att kort tid förflutit sedan fredsutbildningen
avslutades och genom att de värnpliktiga i regel äro i sin spänstigaste ålder.
Med 1925 års härordning infördes hos oss kategoriklyvningen.
Till fredsutbildning uttogos endast så många vapenföra
värnpliktiga, som ansågos motsvara behovet, d. v. s. uppbringa förbanden
till krigsstyrka och skapa erforderliga reserver för att täcka de
närmaste förlusterna under ett krig. Förfaringssättet, som kan
benämnas »behovsprincipen», exemplifieras av följande tabell.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
