Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska akademien
på att gå med kemisten Berzelius. Då akademiens sekreterare
Bernhard von Beskow i förväg tillspor de honom, om han ville
mottaga en plats i akademien, svarade Berzelius nej, emedan han
ansåg sig sakna de egenskaper, som denna plats krävde. Tegnér
anlitades då för att övertala sin vän Berzelius. I ett brev, som
Tegnér skrev i detta syfte, bemötte han Berzelius’ skäl för avslag och
förklarade sig anse »det skönas monarki som en universalmonarki,
som omfattar till och med kemien». »Jag hatar», skrev han, »den
trångbröstade skillnaden man vanligtvis gör mellan vitterhet och
vetenskap; dylika rågångar höra till den moderna tidens
kompendier och voro obekanta för de gamla, som ändå äro äldst.»
Berzelius gav vika för påtryckningarna, ehuru lian ansåg sig inträda
i akademien »såsom Saul bland profeterna». Inval av en
naturforskare är för övrigt icke enastående för Berzelius; det har även
i senare tid upprepats beträffande Adolf Erik Nordenskiöld;
Gustaf Retzius och Sven Hedin. Tendensen går emellertid för
närvarande åt ett annat håll än Tegnér i sina nyss anförda ord
utpekade. Härtill medverkar icke blott våra dagars specialisering
— eller rättare sagt tvångsföreställningen om dess nödvändighet
— utan även den snävare uppfattning av begreppet »litteratur»
och »vitterhet», som framträder i vår tid. Man kan emellertid
betvivla, att akademien såsom allmän kulturinstitution kommer att
vinna på en sådan förändring.
Har Svenska akademien någon verklig uppgift i vår tid"?
Frågan kan på allvar uppställas i en tidsålder, då så många
traditionella värden synas obönhörligt dömda till undergång. Den tid
är länge sedan förbi, då ett pris i Svenska akademien banade väg
till framgång och anseende för en ung vitterhetsidkare.
Jätteförlagens jätteannonser i tidningsdrakarna och radiokrönikornas
högtalare göra en stillsam, saklig akademisk prisbedömning till
något hopplöst förlegat och ineffektivt. Om en författare i våra
dagar begåvas med ett pris i akademien, så kan det möjligen ha
den effekten, att någon påpasslig bokhandlare under några dagar
lägger ut hans alster i reklamfönstret, men därmed är saken
säkerligen utagerad. Större uppseende väcker givetvis utdelningen
av det litterära Nobelpriset; den ger i varje fall anledning till
nyfikenhet och kannstöperier i förväg, felslagna förhoppningar och
ovett i efterskott. Intresset torde emellertid även här ha minskats
i samma mån som man funnit prisutdelningens princip egentligen
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
