Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Monopol och grundlag. Av G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MONOPOL
OCH GRUNDLAG
Det har funnits en tid, då den svenska socialdemokratien icke
väntade mycket av dagens politik men i stället hoppades allt av
morgondagens. Utan hänsyn till de då härskande borgerliga
partierna framförde den sin svenska tolkning av Marx’ läror. Den var
en stridande kyrka, som förfäktade sina meningar utan tanke på
parlamentariska majoriteter i censussystemets riksdag. Sedan
världskrigets slut ha emellertid även socialdemokraterna fångats
av den parlamentariska taktikens problem, och med stor
skicklighet manövrera numera partiets ledare sina väldisciplinerade
kadrer med tanke på segrar i valmanskår och riksdag. När en fråga
reser hinder i vägen för näraliggande valpolitiska syften begraves
den i nya kommittéer och det blir tyst omkring densamma — även
om den intager en central plats i idéprogrammet. Den rena lärans
predikanter få inställa sina utläggningar av partiets
principprogram och få efter bästa förmåga bliva opportunistiska uttolkare
av regeringens »realpolitik».
Sedan 1920 har socialiseringsprogrammet legat i materialreserv
i en kommitté, som skulle varit ärevördig på grund av sin ålder,
om den icke varit skandalös genom sin dyrbara onyttighet. Medan
man förgäves väntat på hur socialdemokraterna själva tänkte sig
det socialistiska paradiset, har monopoltanken gång efter annan
blivit framkastad. Än har det gällt ölet, än bensinen, än kaffet,
än försäkringsväsendet, än fjärrtrafiken med lastbilarna, än
radioväsendet. Men socialiseringsprogrammet har i denna form icke
kunnat väcka någon entusiasm. Oviljan mot monopolen går långt
in i arbetarklassens egna led, och den är så stark, att den t. o. m.
syntes kunna leda till en intim borgerlig samverkan. En
regeringsaktion i monopolfrågan skulle säkert gjort ett brått slut på
regeringen och dess radikala politik. Men då denna politik alltid har
dikterats av grundsatsen att icke sträcka fötterna längre än fällen
räcker, d. v. s. att aldrig gå längre åt vänster än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0162.html
