Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - Nyckelromanen - Mammututredningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vissa avseenden är det illa nog’, när litterära personligheter sådana
som Agnes von Krusenstierna låta sin pessimism och sin olust gå
ut över de närmaste. Strängt taget är det ju sällan mostrarnas eller
fädernas fel, om deras anförvanter vilja ägna muserna sin tjänst.
Varför skola just dessa människor presenteras för offentligheten,
någon gång även få gå till eftervärlden, i vrångbilder, uppvuxna ur
hat och instängd bitterhet! Kanske har det alltid gått till så. Ett och
annat tyder dock på att utvecklingen i denna riktning de sista åren
fortgått med större hastighet än vanligt. Om fantasin inte räcker
till för den årliga julboken, ja, då tar man några verkliga människor
och karikerar dem under en lätt slöja av formell anonymitet.
Men det bör inte fortsätta i längden. Diktens frihet är helig. Men
den får icke giva ens litteraturens mästare en förevändning att
förgripa sig på privatlivets helgd, som den allmänna lagen velat skydda.
Man kan begära att de ledande männen här skola ge ett gott exempel,
och detta så mycket mera som rättssamhällenas lagstiftning på detta
område står tämligen maktlös. Vad som den ena dagen sker i den
allmänna moralens ofta missbrukade namn eller för att ge uttryck
åt en välmotiverad indignation, kan den andra dagen tagas till
intäkt för sådant som bara är skandalskriveri.
Mammututredningen. Om man hänsköte till en och samma kommitté att
utreda dövstumsundervisningen och
kringföringshandeln skulle nog alla finna sammansättningen bisarr. När man läser
den nyss avlämnade »mammututredningens» betänkande, möter man
där bl. a. frågorna om halten hos de elektriska
distributionsföreningarnas kristidsinstallationer och åtgärder för arbetsfred.
Naturligtvis kunna utredningsmännen själva ej ha undgått att finna
blandningen besynnerlig. De ha nödtorftigt sökt kitta ihop alla de
skiftande delarna genom att till titel välja »Betänkande angående
folkförsörjning och arbetsfred». En fintlig titel kan dock ej rubba
det sakförhållandet, att denna kommittéutrednings innehåll i
brokighet torde både vara och förbli oöverträffat. En ödets nyck är, att hr
Nothin, vilken tidigare som en Celestin lett organisationsnämnden
för att bortoperera utväxter och anomalier i statsförvaltningen,
mottagit uppdraget att som en Floridor leda denna monstruösa
utredning.
Den Hanssonska regeringen är ej den första att använda
kommittéväsendet som ett slags åskledare. Men inga regeringar ha så oblygt
»vigilerat» med kommittétillsättningar som de socialdemokratiska.
Nära parodien står 1920 års socialiseringsnämnd, som verkade i
12 år och ännu icke avlämnat slutbetänkande, en i och för sig
högst rimlig fordran på valuta för den miljon, som skattebetalarna
erlagt i förskott för lektyren. Den 1920 likaledes så brådskande
utredningen om industriell demokrati utmynnade visserligen i ett
betänkande, men ej ens de socialdemokratiska regeringarna 1924—1926
och 1932—1936 ha gittat göra ett försök att realisera tanken. Efter-
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
