Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Samhället och vetenskapen. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de senare utan snarare tvärtom.» Utan vidare har man väl i all
rimlighets namn icke rätt att göra härledningar i någondera
riktningen? Lika illa kan det gå vid valet av exempel. Det är
knappast någon tillfällighet, att professor Myrdal, när han talar om
bristande objektivitet i vetenskapliga skrifter, fäller sin dom över
dels »den från förkrigstiden nedärvda liberala ekonomiska
teorin», dels »diktaturländernas ideologiska socialvetenskap». En
person med andra politiska åsikter än hans erinrar sig måhända lika
gärna, att socialisten Engels och många med honom brukade tala
om »socialismens utveckling från utopi till vetenskap».
De anförda citaten må tjäna som bevis för huru lätt även en
forskare med de bästa avsikter kan frestas att röra ihop sitt
vetenskapliga och sitt politiska skriftställarskap. Det räcker i själva
verket ingalunda att i förväg tala om att man icke kan resonera
annat än efter sina subjektiva förutsättningar. Ty på varje punkt
i resonemanget kan läsaren alltid komma att stanna i ovisshet om
vad i slutsatserna som är beroende av dessa och vad som håller
streck även utifrån andra värdeförutsättningar. I ett rent
teoretiskt resonemang kan det, om detta framlagts med tillräcklig
skärpa, möjligen gå för sig, men ingalunda när man, såsom i
allmänhet inom samhällsvetenskaperna, har att studera och draga
slutsatser ur samtida faktiska förhållanden. Den som i slutet av
september 1935 inskränkte sig till att konstatera, att
konjunkturerna i Sverige voro bättre än två år tidigare samt att krig höll
på att utbryta mellan Italien och Abessinien, kunde göra anspråk
på att hans påståenden skulle vinna allmänt erkännande. Men
många uttryckte saken så, att 1933 års krisåtgärder burit frukt
och att Italien var på väg att kränka världsfreden; eller så, att
det allmänna europeiska konjunkturuppsvinget trots den
socialdemokratiska regeringen sträckt sina verkningar till Sverige och
att den italienska folkökningen lett fram till sina ofrånkomliga
konsekvenser. Detta var i verkligheten rent politiska
ställningstaganden, ehuru flertalet människor kanske skulle betecknat dem
som sanna eller osanna påståenden. Känslotänkandet tar, som
Hägerström påvisat, ej sällan formen av påståendesatser och blir
då så mycket mera farligt och missledande. Härmed är nu
ingalunda meningen att förringa värdet av att var och en påpekar de
subjektiva momenten i sitt vetenskapliga tänkande. Men vad som
förtjänar att understrykas, det är, att ingen samvetsgrannhet
härvidlag befriar vetenskapsmannen från skyldigheten att även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
