Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Baldwin. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit risker, som i erfarna politiska maktsträvares ögon måst
framstå som hopplös enfald.
När han utsträckte rösträtten genom den s. k. Flapper Vote,
ådrog han sig mäktiga konservativa gruppers misshag. Morning
Post var allt annat än förtjust. Presslorderna skummade av raseri
över denna barocka yttring av konservativ politik. Men också
Labour rasade. Det var Labours privilegium att införa folkliga
reformer. Det var högerns plikt att stå i vägen för dem. Likadant
i fråga om den sociala välfärdslagstiftningen. Baldwins
socialpolitik har präglats av en initiativlysten framåtanda, som de
betänksamma inom partiet funnit mycket nära vådlig och Labour
i tysthet fällt salta tårar över. Denne paradoxale man,
safety-first-generalen, som så ofta i avgörande ögonblick föredragit den
vågsamma risken, har aldrig förefallit mera i sitt esse som
konservativ ledare än när han gjort vad socialisterna hade hoppats få göra.
Och han har alltid gjort det med lugn och oberörd min, som den
naturligaste och självskrivnaste sak i världen. Han har på så vis
efterhand lyckats distansera sina tilltagsnaste medtävlares och
motståndares förslagenhet utan att alls verka förslagen. Detta är
något av ett konststycke.
Betraktar man gången av engelsk politik under senare år, blir
facit otvetydigt, att Baldwin mer än någon annan bidragit till att
åt engelsk borgerlighet återskänka stadga och tillförsikt. Man
varseblev hans virke 1926, då generalstrejken satte England i
skakning. Hade Baldwin haft Lloyd Georges eller Asquiths eller
Sir Austens underhandlartalanger, skulle strejken mycket
sannolikt ha kunnat avvärjas. Ty de som darrade mest voro
strejkledarna. Baldwin har beskyllts för att icke behörigen ha
tillvaratagit de fredsmöjligheter, som erbjödo sig. Han tog en risk, och
han tog den med öppna ögon. Åratal av hot, förhalning och nya
hot hade nått sin tillspetsning. En ny förhalning öppnade ett nytt
perspektiv av precis samma sort. Baldwin lät det explodera.
Operationen blev dyr. Men som förloppet gestaltade sig, blev den långt
billigare än ett förlängt sjukdomstillstånd, som måhända — dock
långt ifrån säkert — kunnat övervinnas genom en långsam
sanering. »Jag är en fridens man», talte Baldwin över radion till
det strejkparalyserade England, »men jag ämnar icke förråda den
brittiska konstitutionen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
