Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Borglighetens ansvar. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politik. Det har förekommit enstaka försök till borgerlig samverkan
i vissa riksdagsfrågor, men det har i regel skett utan
partiledningarnas initiativ. Trots allt vad som sagts under många år om
borgerlig samling ha ännu inte ens konturerna till ett
handlingsprogram för borgerlig samverkan i riksdagen utstakats.
Det gagnar intet att nu riva i det förgångna. Framtiden må
döma om vems skulden var. För oss gäller det att få slut på
processen. Vi kunna icke släpa med oss arvet från söndringens,
vågmästeriets och det parlamentariska lurpassandets föga
berömliga epok. Den måste vara ett avslutat kapitel. Det är
förutsättningen för att en handlingskraftig politik skall kunna byggas upp.
Härför behövas inga nya och främmande ideologier. Det faktiska
läget ger en tydlig anvisning om vad som fordras. Det räcker icke
med en »borgerlig» eller »nationell» samling med blott den
negativa uppgiften att förhindra en socialistmajoritet vid 1936 års val.
Väljarna ha rätt att få veta, vad det är, som bjuds dem som
alternativ till den regeringspolitik, som nu i snart fyra års tid skickligt
och framgångsrikt utsuddat gamla gränslinjer och uppmjukat
borgerliga principer på det ekonomiska området. Det räcker inte
med att lova att detta alternativ skall presenteras, om det blir
en borgerlig majoritet. Föreligger det inte före valet, lär det
knappast bli några utsikter att få probera det efter valet. Då är
den socialistiska majoriteten tämligen given.
Det är sannerligen icke något partipolitiskt renlevnadsnit, som
ligger bakom kravet på klara linjer och ordentligt angivna mål
för politiskt arbete. Inte splittras väl nationen mera genom att
de sakliga motsättningarna definieras och diskuteras än när
striden föres genom förbittrade personliga utfall och frammanandet
av allehanda »makter» ur folksjälens djup! Påståendet att en
borgerlig samling måste rikta sig mot Sveriges arbetareklass och
syfta till att beröva denna politiska och materiella fördelar, som
den tillkämpat sig, är rena nonsens. Den svenska arbetareklassens
politiska inflytande är icke beroende av en socialdemokratisk
regeringsutövning. Det kommer under alla förhållanden att göra
sig gällande, i stat och kommun, icke endast i kraft av
arbetareklassens numeriska styrka utan även genom den politiska mognad,
erfarenhet och ansvarskänsla, som decennier av politiskt och
kommunalt arbete givit den. När vi avvisa klasspolitiken som en
otidsenlig arbetsform i det demokratiska samhället, rikta vi oss
icke mot arbetareklassens berättigade anspråk på medinflytande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
