Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Om autografer, autografsamlare och autografförfalskningar. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AUTOGRAFER OCH AUTOGRAFFÖRFALSKNINGAR 399
stadigt stigande, visa oss att förfalskningsindustrien alltjämt
och ännu länge framåt i tiden stått i fullt flor. Med all
önskvärd tydlighet har detta framträtt genom en under senare år
i olika repriser företagen genomgång av Kungliga Bibliotekets
allmänna autografsamling, vilken bildats huvudsakligen
genom sammanslagning av ett antal till institutionen donerade
enskilda kollektioner, bland vilka de viktigaste och största
varit Bernhard von BeskoAvs, Manderströms, Askelöfs, A. I.
Ar-widsons, Odelbergs och Lindströms. Så gott som vid varje steg
ha förfalskningar påträffats. Av ett visst intresse är att
iakttaga, hurusom vederbörande samlare i överensstämmelse med
de grundsatser som behärskade Brinkman vid hans accessioner
tydligtvis inriktat sig på att nå fullständighet på vissa
historiskt och genealogiskt avgränsade områden. Någon — vi
kunna ej med visshet säga vem, men troligtvis har det varit
den för aristokratien och dess traditioner svärmande Beskow —
har sålunda lagt upp en samling autografer av våra mest
bemärkta svenska adelssläkter, vilket resulterat i att
förfalskningar föreligga av så gott som alla äldre medlemmar av
ätterna Banér, Bonde, Bååt, Bielke, Fleming, Gyllenstierna,
Sparre, Oxenstierna m. fl. De flesta av dessa ha formen av
intetsägande kvittenser på olika större eller mindre
penningebelopp, vilka föregivas vara emottagna av någon tjänsteman
i den kungliga kammaren. Förfalskarnas tydliga förkärlek för
akter av detta slag har säkerligen haft sin grund däri att
formuleringen i dylika fall tedde sig mycket enkel och ej
erbjöd några för den okunnige farliga fallgropar — vilket
visserligen icke hindrar att grova och ohjälpligt avslöjande
språkfel här och var insmugit sig i texten. Farligare för
avnämarna äro ett annat slags aktstycken, som åstadkommits
därigenom att ett autentiskt papper utklippta ur ett aktband
(i dessa de vandaliska arkivplundringarnas dagar erbjöd
åtkomsten av dylika inga svårigheter) och »förbättrats» genom
att förses med ett par intressanta namnteckningar, t. ex. av
Gustaf Banér eller Hogenskild Bielke. När på detta sättet
äkta och falskt blandas är det helt naturligt vida lättare än
eljest att föra en samlare bakom ljuset. Vad som i fall av
denna art oftast avslöjar förfalskningen är vederbörandes
bristande förtrogenhet med äldre tiders namnskick. Att en
personlighet exempelvis från 1500-talet icke undertecknade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
