Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Rudolf Kjellén. Några ord till tioårsminnet av hans död. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLF KJELLÉN 383
ankarfästen i Kjelléns egen personlighet och kom därigenom
att prägla även hans arbete i vetenskapens tjänst. Ty för
Kjellén var vetenskapen en kär livsuppgift och hela hans starka
personlighet vad engagerad däri. Vetenskapen blev aldrig för
honom blott och bart en opersonlig lek med fakta som pjäser
och logiken som spelregel.
Den tidigare perioden i Kjelléns vetenskapliga bana,
perioden intill sekelskiftet, står i Alins tecken. I ämnesval, i
synpunkter och i resultat går han i stort sett fram på samma
linjer som den vördade och beundrade läraren. Redan under
denna tid röjer han emellertid en större uppslagsrikedom, en
livligare fantasi, en större benägenhet för principiella
utredningar och ett rikare språk än den käre mästaren. Hans
vetenskapliga författarskap visar också redan nu en ovanlig
bredd; omväxlande behandlar han ämnen ur äldre svensk
rättshistoria, den moderna ministeransvarighetens princip,
riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges författningshistoria
liksom i främmande länders rätt, 1809 års författningsverk och
den svensk-norska unionen — ämnen av vitt skilda slag men
alla ytterst väsentliga. Denna bredd och mångsidighet i
ämnesval kompletteras av en ovanlig rikedom på synpunkter och
perspektiv.
Bland hans skrifter i unionsfrågan märkes särskilt »Unionen
sådan den skapades och sådan den blivit», utgiven i
Föreningen Heimdals folkskrifter 1893 och 1894. Hans uppfattning
om unionens historiska tillkomst och juridiska karaktär samt
om Sveriges intressen i densamma ansluter sig nära till Alins
betydelsefulla åskådningar. »Mend or end» är i själva verket
det alternativ, som han tror sig se för unionen, och han döljer
ej, att han själv närmast är benägen att ställa sig i de
»unio-nella pessimisternas» led. »Då jag här skildrat unionens öden,
så har jag arbetat under den känslan» skriver han (III s. 56),
»att jag skrivit en nekrolog».
Från vår tids horisont erbjuder kanhända Kjelléns skrifter
om 1809 års författningsverk ett långt större intresse än hans
unionella studier och program. 1809 års verk och de många
outredda och svårlösta problem, som äro förknippade med
detsamma, äger ju icke endast ett eminent historiskt intresse;
även ett politiskt intresse är förenat med dessa frågor. Den
uppfattning, som Hans Järta gjort gällande rörande regerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
