Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Dagens frågor - Genève och folkförbundet sept.—okt. 1932 - En ny Ålandsfråga. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 DAGENS FRÅGOR
makternas välvilliga hjälp utan fick laborera med lönereduktioner och ge
sig hela det trista srnåsnålandet i våld.
Vid upprepade tillfällen under föregående år har inom assembléen
framställts krav på en reformering av sekretariatet. Främst är det de
många indräktiga generalsekreterarposterna, som legat i skottlinjen. Dessa
sinekurer ha i allmänhet betecknat slutpunkten på, eller i varje fall en
angenäm vilopunkt i, en ansträngande karriär inom respektive stormakters
utrikesministerier. För att minska detta stormaktsinflytande och samtidigt
lätta budgeten föreslogs en nedskärning här. Reformprojekten ha
emellertid fått vila till dess — just i år — en rad vakanser på de hösta posterna
inom sekretariatet skulle göra tabula rasa. Den nyvalde
generalsekreteraren Joseph Avenol är fransman, ehuru icke närmare lierad med sitt lands
diplomati. I sin egenskap av v. generalsekreterare var han sedan länge
designerad till Sir Eric Drummonds efterträdare. I övriga frågor, där man
stod mera obunden, kom emellertid personliga intressen att vävas samman
med nationella aspirationer så att det hela resulterade i tillsättandet av
ytterligare en v. generalsekreterarplats, reserverad för Norge.
Att Nationernas Förbund för närvarande genomgår en kris farligare än
föregående påfrestningar är ovedersägligt. Men i detta förhållande ligger
i och för sig intet onormalt. Tvärtom. Kris och konflikt bör vara
församlingens rätta element. Skrämmande blir först situationen om intet liv
pulserar i de gamla formerna. Om hela maskineriet arbetar vidare utan
att driva något, utan att göra något verkligt arbete. Detta måste betyda
Nationernas Förbunds undergång. Det har då blivit ett självändamål och
saknar existensberättigande. Tyvärr bidrar icke den trettonde assembléen
till att klarlägga situationen, då det gäller att ställa horoskopet för
framtiden. Man måste allvarligt hoppas att dess skenbara betydelselöshet och
passivitet i framtiden skall visa sig ha betytt en kraftanspänning och
samling för de stora uppgifter som vänta sin lösning.
En ny
Ålandsfråga.
När i samband med Parisfreden 1856 en konvention
av-slöts, varigenom Ryssland till Frankrike och
Storbritannien förband sig att lämna Ålandsöarna obefästa, torde detta ha tett sig som
ett synnerligen magert resultat för många bland de svenskar, som av
novembertraktaten väntat sig öarnas eller kanske hela Finlands återställande
till Sverige. Men den vunna framgången var dock icke utan sin ganska
stora betydelse. Vårt lands gamle arvfiende hade berövats ett av de
farligaste medlen att direkt hota Sveriges huvudstad, och med dåvarande
politiska kombinationer kunde man räkna med, att den ingångna
överenskommelsen skulle obrottsligt uppehållas genom västmakternas försorg. Under
världskriget blev situationen dock helt förändrad. England, Frankrike och
Ryssland befunno sig nu på samma sida i den stora kampen, och inga
hänsyn till det för övrigt i konventionen alls icke deltagande Sverige
kunde nu hindra, att Åland befästes efter alla konstens regler. Då det
ryska kejsardömet föll samman, hade man just hunnit fullborda ytterst
tidsenliga fästningsverk på öarna och därstädes anbringat långskjutande
kanoner av n väst e modell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
