Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Dagens frågor - Genève och folkförbundet sept.—okt. 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom denna myndighetsförklaring har mandatsystemet avsatt en mogen
frukt, en självständig stat. Systemet har fungerat väl och det uppnådda
resultatet betecknas som tillfredsställande. Pressen kommenterar det hela
erkännsamt som ett typiskt utslag av mandatären, Englands, framsynta
kolonialpolitik. Realiter är det väl dock rätt litet som skett. Englands
inflytande över den forna mandatstaten är orubbat. Ingångna traktater
tillförsäkra den avdankade mandatären militära och ekonomiska
förmånsrättigheter. Vad som egentligen inträffat är att England sluppit ifrån en
del besvärliga förpliktelser, som följde med det hedrande uppdraget.
Iraks självständighetsförklaring aktualiserar ännu ett mandatproblem.
Med hänsyn till de starka nationalistiska strömningarna i Syrien mot den
hatade mandatären Frankrike, kan det med rätt anmärkas, att det nu
självständigförklarade Irak, både allmänt kulturellt och med hänsyn till
den politiska mognaden, vida står tillbaka för Syrien. De syriska
klagomålen över vanstyre kunna icke tystas ned och Frankrikes hållning i denna
fråga blir nu av det största intresse. Mest logiskt, och väl även bäst för
alla parter, vore om Frankrike här följde sin i kolonialbranschen väl
förfarne kollegas exempel och Syrien finge pröva på att som »fri» stat själv
söka lösningen på sina problem.
Man står i Genève icke främmande för den nuvarande
världssituationens allvar. Från sin upphöjda plats som rådspresident yttrade mr de
Valera vid assembléens öppnande, att folkförbundet nu vore ställt inför de
anklagades skrank. Folken fråga sig med allt större irritation i rösten om
de ringa resultaten av den internationella handläggningen av de andra- och
tredjerangsfrågor, varåt man ägnade sig i Genève, alltunder det de viktiga
och brännande spörsmålen skjutas åt sidan, verkligen ge valuta för
pengarna. Skall Nationernas Förbund kunna räddas, måste det ge uttryck
åt en friskare handlingslust än hittills. Närmast blir då ställningstagandet
till konflikten i fjärran Östern utslagsgivande.
Något beslut i denna fråga var icke annonserat till årets assemblée.
Man kom dock avgörandet och därmed Nationernas Förbunds ödestimma
ett steg närmare. Först nu, mer än ett år efter den väpnade konfliktens
utbrott i Manchuriet, kunde nämligen för offentligheten framläggas en av
folkförbundets egna organ utarbetad berättelse i frågan. Den
undersökningskommission, som, efter påtryckning från Washington, på Japans
egen begäran tillsattes vid den urtima rådsförsamlingen i Paris december
1931, var nämligen nu färdig med sitt arbete. Kommissionen, under lord
Lyttons ledning, hade väl sent kommit i väg och allt för tidigt återvänt —
händelserna ha sedan dess utvecklats i rasande tempo. Den har emellertid
presterat ett gott arbete och ett skickligt förslag till lösning.
Lyttonrapportens offentliggörande lättade något den tryckta stämningen vid Quai
Wilson. I sina avslutningsord manade den, med hänsyn till situationens
trängande allvar, till största skyndsamhet. Icke desto mindre skall frågan
först upptagas vid den urtima församling, som utlysts till den 14
november i år. Japan har sålunda en drygt tilltagen frist på sig att
sammanställa den svarsskrift, i vilken Lyttonrapportens besvärande påpekanden
skola bemötas.
Den kinesisk-japanska konfliktens ajournering befriade den trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
